År efter år Så långt borta du står
Ditt hjärta jag inte når
Så förfärligt jag mår
I allt svart jag bara gå och går
I mitt hjärta finns dem djupaste sår
Vinden drar i mitt hår
Fäller en stor tår
Min känsla jag inte slår
I ryggen löper en kall kår
Finns det för brustna hjärtan
En sorts lindrande kår?
Eller ska jag leva med smärtan
År efter år... Skriven av Louise, 12 år från Norrköping. |