I mörkret Jag sitter här i mörkret,
det omsluter mig så sakta.
Demoner sliter mitt hår,
river i min hud.
Ögon spärras upp,
i mörkret är jag mig själv.
Hjärtat bultar,
när de skär i mig.
Men jag har inget att frukta,
de går innan jag dör.
Ett blint skrik,
det skjuter iväg som en blixt.
Men jag är inte rädd.
Mörkret är det enda,
det enda i världen,
som aldrig sviker mig. Skriven av Amanda, 12 år från Malmö. |