Det sista skriket fyllt av vilja
Jag vaknade och världen sov
endast en fågel var vaken
satt utanför fönstret med skriket i halsen
den skrek
skrek efter sina vänner
som alla lämnat kylan
skrek efter en ljuspunkt i den gråa marshimlen
den skrek efter sången den för länge sedan förlorat
den skrek på människorna som vänt på hans liv
och fågeln skrek på orättvisan som tagit hans familj
den skrek tills luften tog slut, och jag lyssnade
fågeln blev kraftlös och matt
så jag öppnade fönstret,
bar den till en kudde av blomblad och lät den dö
med skriket till världen
givet
Skriven av Hanna, 13 år från Stockholm.