Den mystiska ön

Skriven av Saga Malm, 10 år.

En helt vanlig dag på Seglarskolan kom...
Elvira.
Elvira var sådär söt-tuff och hade persing på alla ställen man kunde ha.
Jag hade inte ens örhängen.
Örhängen var nått som alla barn borde ha, nästan alla hade örhängen.
Utom jag.
Örhängen hade många som vita bollar i öronen.
Såna tyckte jag inte alls var fina. Rätt sakt så var dom jättefula.
Min mamma som hade presing tjatar på mig varje dag att jag ska skaffa mig örhängen.
Ha!
Tro de du, tänker jag då. Elvira kom dansande till våran grupp och sa:
"Hej. Jag är Elvira Johanson."
Killarna glodde som besatta, tjejerna glodde på alla persing och Lenny visslade lågt.
"Tja" sa Robin och log fånigt mot Elvira, "va´ söt du ärrå."
"Tjabba tjena hallå" visslade Elivra, "tjejsusaren Robin säger sina ord."
Robin rodnade och kollade ner på marken.
"Jag är Alice" sa jag tillslut, "och jag är 13 år. Trevligt att råkas."
"Kul att träffa dig me, men varför har du inga persing?!" utbrast Elvira.
Jag ryckte på axlarna och Elvira gick till Amanda och Elin.
"Ska vi segla då?" undrade Lenny, våran segel-lärare.
"Ja!" skrek alla vi och gick till segelbåtarna och drog i dom i sjön.
"Följ efter mig!" komenderar Lenny och styr ut mot ön som vi skulle till.
Jag styr ut efter honom och Elvira kör gemsides med mig. Vi börjar snacka om resan och Elvira säger:
"Åååå va jag längtar tills vi är framme."
"Ja" säger jag, "det är så drygt att vänta."
Sedan guppar det till och en smal mörk strimma glider förbi gänget.
"Var var det?" skriker Amanda med darr på rösten.
"Säkert en gädda eller nåt sånt, en stor fisk" svarar Lenny och styr lite längre ut på sjön.
Vi följer efter honom lydigt och Elvira säger:
"Där ser man ön!"
Och mycket riktigt, ön syns och jag får pirr i magen ju närmare vi kommer.
"Snart" väser jag och styr lite närmare Elvira.
KNAK!
säger det och Amandas båt välter och Amanda ligger under båten.
"Hjälp!" skriker Elin och Lenny vänder sig om och skriker:
"Nån, vänd båten!"
Jag ser Robin försöka, lyckas och man ser Amanda. Hon klänger sig upp på båten.
Hon är alldeles vit i ansiktet och hennes kropp är svagt blå.
"Shit" säger Robin.
Amanda huttrar och Lenny kastar hans tröja till henne.
"Ta på dig den och andas!"
Tillslut kommer vi fram och Elvira knyter snabbt fast båten och skriker:
"Här ligger det människo-ben!"
Lenny svär och närmar sig Elvira.
"Seglar-kursens ledare sa att det skulle vara en ofarlig ö..."
Jag bryr mig inte om dom och känner att jag är kiss-snödig.
Så jag går in i skogen och sätter mig på huk när ett STAMP å DAMP lyckas få min uppmärksam-het.
"Duuuuuu däääääär" säger en mörk stämma.
"Ja?"
"Lämna öööön."
En stor varelse klev fram. Jag stirrade, gav upp ett illtjut och sprang till Lenny.
"Lenny! Lenny!" skrek jag.
"Var är det?" sa Lenny lugnt.
Lugn! När jag träffat ett monster! Oherregud!
"E...Ett...Monster..." hackade jag fram.
"Nejdå" säger Lenny.
"Jo" sa jag envist, "och vi lämnar ön
"Okej, om du sååååååå gärna vill det" sa Lenny och ropa:
"Hör opp allahopa! Vi sticker från den här ön!"
Flera "nej" ekade och Lenny vände sig mot mig.
"Tyvärr, men vi kan inte lämna ön. Segelbåtarna har flutit iväg."
Ett hav av skrik fyllde mina öron och jag såg chokat på Lenny.
"Skojar du? Säg att du skojar!" skrek jag.
Lenny såg på mig med ledsen blick.
"Tyvärr Alice, men det är sant. Kolla själv."
Jag kollade och skrek.
Båtarna var borta.
Puts väck.
"Alla går och lägger sig" komenderade Lenny.
Vi hade åkt 6 och nu var klockan 9. Alla måste gå och lägga sig, för man
var trött i kroppen.
Det kände man.
Jag tog fram min sovsäck och gick in i ett tält, tjejernas tält.
"Hej Alice" sa Elvira.
"Hej" hälsade jag.
Dom andra tjejerna skickade chips och läsk och vi började snacka.
"Robin tror att han är så himla tuff och cool" sa Elvira och alla nickade.
Jag stoppade i mig chips och brydde mig inte så mycket om snacket.
"Det sägs att det finns ett monster" sa Amanda.
"Ett monster, en jätte-stor varg!" instämde Elin.
"Va?" sa jag.
"Vi måste..." började Elvira.
Det knakade till och en stor varg-skugga sågs utanför tältet.
Alla fick panik och dragkedjan öppnades sakta...och...
En stor varg kom in och sedan kände jag ett bett i benet och sedan hörde
jag musik:
Du tror att du är död,
men ha då är färgen röd!
Du är i heliga stenen vid stranden,
mitt i den gula sanden.
Du få inte panik,
det här är ju dödens vik.
Så somna in i en djup sömn...
utan dröm....