Mobbning !

Ett slag, ett ord, ett tomt hjärta .
Nåt svårt att hålla tillbaka, det är smärtan .
Nåt ännu svårare är att hålla in tårarna .
Försöker att inte gråta men har en avslöjande min .
Det gör de andra mycket mer upphetsade .
De börjar slå på mig och skrattar .
"Du kommer aldrig att betyda något, du är för alltid en liten skit .
En osynlig fläck mitt i ingenting" .
När de till slut lämnat toan de spolat ner mitt huvud i, försöker jag komma upp på mina svaga ben .
Nu var jag så ledsen så att tårarna inte kunde komma fram .
Jag bara satt där och tänkte .
Vad kommer jag någonsin uppnå i detta liv ?