Evig skugga Om molnen ändå kunde flytta på sig, och släppa igenom lite solsken.
Det behövde inte vara mycket, och inte särskilt länge.
Men det skulle utgöra en stor vändning i mitt liv.
Bara så att jag kunde se världen i ljuset och känna glädje för att jag kunde sätta mina fötter i det annars så mörka landskapet.
Om ändå föt en liten stund.
Men det var tydligen för mycket begärt.
Molnen fortsatte hänga kvar framför det härliga ljuset
utan att sprida det till mig.
Och jag blev kvar, ensam, i skuggan. Skriven av Linda, 13 år från Isala. |