Sorgen är här igen... Jag såg dig. Du såg mig. Vi såg varandra.
Dag ut, och dag in.
Jag saknar dig. Du saknar inte mig.
Jag talar saning. Du ljuger. Jag ljuger du talar sanning.
Sant eller ej. Du sa ändå inte nej.
Du sa ja. Jag vart inte glad. Så jag sa inte bra!
Vad ska jag göra? Det frågar jag dig och mig. Kom igen! Låt höra!
Jag har sagt förlåt. Inte du. Jag vill höra dig säga förlåt nu! Du sårade mig. Du tycker tvärt om. Men vad vet jag? Kanske får jag veta det en dag.
Jag saknar dig. Du saknar inte mig.
Jag talar sanning. Du ljuger. Jag ljuger du talar sanning.
Sant eller ej. Du säger ändå inte hej. Iallafall inte till mig.
En säger " prata med en vuksen!" En annan säger " vad taskigt!" Den tredje är jag. Jag säger " Vad ska jag ta mig till?"
Jag saknar dig. Du saknar inte mig!
Jag talar sanning. Du ljuger. Jag ljuger du talar sanning.
Hur går det ihop? Vem var taskig? Hur började allt ihop? Det vet jag ej. Men nu är du inte vänn med mig. Skriven av Sandra, 12 år från Katrineholm. |