Nattens mörka hemlighet ...

Skriven av Saga Malm, 10 år.

Hon stog vid hamnen. Kollade inte ner. Tårar. Hennes ögon var fuktiga av tårar och sin bästis sa: "Elzi ..." Elzi är ingen monster, det vet mest jag för hon är mitt andra huvud ...
Jag tjöt av skratt av den där sagan/skämtet när jag var liten. O sorry, jag heter Elsa och jag är tretton år. En natt vaknade jag, kände mig helt snurrig. Jag drömde att jag blev en varulv och sprang omkring på gatorna. När jag vaknade så låg jag på golvet med blod på händerna! Jag stirrade på dom. Hur kunde jag skära mig såhär? Jag reste mig mödosamt upp och gick till toaletten. Jag tvättade händerna och gick till mitt rum. Hur? Hur? Hur kunde det bli såhär? tänkte jag hela tiden. Sedan gick jag till min säng och läste. Jag läste och läste, jag förstog nästan inget. Jag kände på mig att det var ... Nåt mysko med mig. Jag gäspade och gick till köket. Där stog mamma och stekte bacion. Jag rynkade inte på nästan som jag brukade göra ... Jag tyckte att det luktade gott! Jag trodde det inte var sant, jag brukade hata Becion, men nu ... Hur? Hur? Hur? Hur? Hur?
-Sovit gott? Vet du att det står att en varulv sågs på gatorna i kväll!
Min mamma läste högt ur tidningen och såg bekymrat på mig.
-Var var du ikväll då?
Jag fattade ingenting, vadå "var var du ikväll då"? Jag sade försiktigt:
-Sov såklart.
Mamma såg bekymrat på mig.
-Du låg inte i sängen.
-Mamma ...! Sluta! skrek jag.
Mamma suckade.
-Du var väl på toa eller någonting i den stilen.
Jag tackade för frukosten, fast jag inte ätit någonting. Men jag var mätt, alldeles för mätt ...

-Jag tror jag är varulven ...
Jag gick och pratade med min bästis Sandra.
-Det menar du inte?!
Sandra lät super - chockad. Jag nickade och hon såg på mig med gapande munn.
-Men ... Sov över hos mig så får vi svaren! sa jag.
-Inte i stan ... I tält? Där ser ju ingen ... sa Sandra.
Vi bästemde att vi skulle tälta, det var ändå lov i morgon.


- Hjälp mig med tältet!
Sandra pustade och jag kom till undsättning.
- Så. Skönt att det är klart pustade jag och torkade svetten ur pannan.
- Ja! Ska vi sova eller äta chips?
-Chips, solklart!
- Okej.
Sandra tog fram en stor påse chips och öppnaden,
- Vit-lök och gräddfil ... Min favorit! sa Sandra och knastrade med chipsen framför mina ögon.
- Bäst i hela världen sa jag.
Vi åt chips till klockan tolv.
- Jag måste nog gå och kissa sa jag.
-Nehej du. Du ... Du stannar här sa Sandra.
- Okej då.
Jag ryckte på axlarna.


-Vad är klockan nu? Undrade jag.
- Halv ett.
Jag tittade sömnigt på henne . Hon skakade i hela kroppen.
- Va e de? sa jag tufft.
- De ... De ... stammade Sandra.
Jag morrade, JAG MORRADE!
- Du ... Du är en ... Varulv ...
Sandra darrade.
- Jag? sa jag.
- Vem annars?
Jag morrade åter igen.
- Bit mig ... sa Sandra.
- Va?
Jag stirrade på Sandra med stora ögon.
- Bit mig upprepade hon sakta.
- Vill du det så ...

Natten efter sågs två varulvar springa på ängen ...