"Han är i himmeln.." Runt graven stod mamma och pappa.
Jag, och mormor, farmor, moster och faster.
Jag förstod inte.
"Han är i himmeln" Sa pappa till mig.
Jag såg uppåt.
Ett vitt moln var det jag såg.
Jag vinkade.
"Habib, kan du se mig?" Skrek jag och såg upp.
Alla runt om mig såg nu upp.
Upp mot himmlen, där min bror nu fanns.. Skriven av Emmy Holm, 12 år från Stockholm. |