Ingenting Sluter händerna om ansiktet.
Där är ingenting.
Inga känslor, inget djup. Inget mörker, inget ljus.
Min blick blev tom, såg igenom allt. Såg ingenting mera.
Bara fotspåren efter dig när du gick.
Snart skulle dem suddas ut, blåsa bort. Försvinna.
Kvar skulle jag bara ha ett minne eller två. En dröm om att bli hel. Att höra till. Inte vara delad på mitten.
Öppnar händerna om ansiktet.
Ser uppåt, ser åt sidan, och neråt.
Blicken är tom. Just som förut. Inga känslor tränger igenom.
Inuti som spindelväv vars trådar sakta förtvinade.
Slöt händerna igen..
Där är ingenting längre. Skriven av Emma, 15 år från Malmö. |