Men...föralltid?

Dom säger och skriker: vi kommer bli ihåg kommena föralltid...

Jag hör sånger och och läser böcker med orden : Inget varar föralltid!
Det som är historia är och förblir historia...

Är vi verkligen menade att rota fram all gammal skräp från våra förfäder?
Är vi verkligen menade att ta fram allt det hemska från deras tider?
Är det verkligen så vi vill ha de??
Vill vi veta om alla hemska stunder och saker som dom som fanns här innan hos gjort?

dom säger och gråter i räddsla: tänk om det blir ett tredje världskrig..
Varför ska personer som minns eller hade någon som mindes det som hände då bli påminda av film och bilder å media för... varför? varför vill vi ta fram allt det hemska för?

Om det skulle va vårt liv det handlade om hade vi säkert aldrig vågat minnas tbx till den tiden... Vi hade hoppats på bättre dar och väntat i tålamod tills tiden ändrade sig och allt blev historia...

Det är bra att vi minns och känner smärtan ibland för då gör vi aldrig om samma sak men visa saker går inte att ändra ... visa saker kommer alltid vara som dom var...

Så kanske föralltid finns? Så kanske förevigt är egentligen i en bok? En stor bok som vi kallar vår historia...
För historien finns för alltid..