Så går det

Skriven av ida, 12 år från sverige :).

Jag öppnade ögonen. Klockan var 8.00 på en lördagsmorgon. Stallet, jag måste dit, men jag orkar inte. Jag la ned huvudet på kudden igen och somnade om

- Denise!! Vakna!
Rösten hördes nästan i hela huset, vem var det nu som väckte mig i min skönhetsdröm?
- Mm... vad är det? frågade jag och öppnade ögonen sakta, jag var riktigt trött fortfarande.
- Klockan är 11, vi måste till stallet, skynda dig, vi skulle vart där för 2 timmar sedan, de lär vara jätte arga på oss.
- Vilka kommer vara arga? Jag blundade
- Mira och Johanna, vi ska ju städa stallet och pynta inför jul, och sen ska vi rida ut allihopa.
- Juste!! jag reste mig snabbt och tog på mig mina stallkläder som låg slängda över golvet och skyndade mig ned till köket..
- Sen? frågade min pappa Anders och flinade..
- Tyst, sa jag och log och brädde snabbt en macka som jag kunde äta på vägen till stallet.
Senare var jag och min syster Melinda äntligen i stallet, Mira och Johanna hade redan börjat pynta..
- Varför kommer ni så här sent? frågade Mira när hon såg oss komma gående.
stallet hade fått upp lite pynt, en julgran i sadelkammaren, granris runt hästarnas boxkanter.
- Hon försov sig, sa Melinda och suckade.
- Okej, ni kan pynta granen och sen fixa allt i fönstrena. Mira och jag rider ut nu så får ni göra det sen.. Sa Johanna
- Okej då, sa jag och gick mot sadelkammaren.

När Johanna och jag äntligen var klara med allt skulle vi rida.
- Kan inte du rida på volten? Jag orkar inte rida. Sa jag och tittade bort mot Melinda.
- Varför inte det nu då? frågade hon
- Pallar inte bara.
- Okej, sa hon och gick bort mot sin häst Sams box.
Melinda var 2 år äldre än mig, hon hade kort brunt hår och massa smink, onödigt smink tycker jag. Jag har långt brunt hår, vi ser helt olika ut, det kan jag lova.
Jag har en häst som heter Flikka, en 12 årig new forest sto. Jag red henne inte så mycket, jag orkade typ inte nån gång.

Jag gick hem och satte mig vid datorn när jag kom hem.
Det knackade så plötsligt på dörren att jag hoppade till.
- Kom in, sa jag
Dörren öppnades och Malin kom in, min mamma asså.
- Jo du, jag har tänkt lite om Flikka, pappa och jag har kommit överens med att sälja henne, ditt intresse har gått till botten nu, det kommer några och ska provrida henne snart. Sa hon och tittade allvarligt på mig..
- Va, nej inte Flikka!! Hon är min häst! Sa jag surt och kollade på dataskärmen.
- Jo, du orkar ju aldrig rida längre.
Det blev tyst, jag fattade det knappt, Min Flikka. Jag kommer förlora henne för evigt..
- Det är bäst så.. Sa Malin

FORTSÄTTNING FÖLJER, (Kanske XD)