Om allt vore som förr..

Skriven av Nathalie Ojanne, 13 år från Stockholm.

När jag var liten brukade jag alltid gömma mig i en stor ek när jag var ledsen. Där uppe kunde jag sitta och titta ner på folk som gick förbi, men dom kunde inte se mig. Ibland så önskar jag att jag kunde få bli liten igen. Att kunna fly ifrån allt och inte behöva känna ansvar. När jag blev större sågades trädet ner, och fanns sedan bara i mitt minne.
Jag kommer ihåg att jag gjorde en låda av trä, och lade ner ett foto på mig och min bästa vän i den. Sen begravde jag den, och jag vet inte om den är borta, som våran vänskap, eller om den kommer ligga där för all evighet. I den finns iallafall ett del av mitt liv, som jag inte kan glömma. Om jag visste vart den låg, hade jag grävt upp den, men nu förblir den borta tills någon annan hittar den. Vill kunna vara ett barn igen och glömma mina beskymmer. Bara sätta mig i min ek, och gråta ut.