Australiens vatten.

Skriven av ida, 14 år.

jag snurrade snabbt runt till ljudet av glas som krossades.
- Ta bort den där!. jag suckade och sänkte armarna, en försvars meganism. Colin Daviies stod tryckt mot den enda delen av rummet som inte bryddes av akvarium.
- nu! väste han. jag var svagt medveten om ormen som ringlade sig runt mina armar. nu när han poängterade det lät jag dn, helt ofarliga, boan ringla sig ner i glasburen. där sköt hon ilskna blickar mot den nya inkräktaren.
- Du är en fegis, har nåon berättat det för dig? muttrade jag och la armarna i kors. protesterna ekade mellan väggarna.
- du kanske har en intensiv dötslängtan, men jag vill inte bli biten av.. den där! jag nämde inte att ormen i sig var ungefär lika giftig som en kattunge, och hälften så farlig.
- ska vi dra? sa han och la märke till mitt dåliga humör. han stod och vägde vikten med ena foten.
- eller inte.. ? sa han försiktigt. jag blängde på honom.
- snart, jag ska bara fixa akvariumet till tigerbarben. jag sa inte att just det var oraken till mitt fallna humör. jag drog en djupt suck och vände mig om, glaset med vatten som Colin fällt ner var bortom all möjlig räddning.
- här. Jag sköt en skyffel åt colins håll och han fångade den klumpigt i ena handen. jag tog en skruvmejsel och lutade mig så långt ner i terrariumet att glaskanten skar in mot magen och fick ut den vita pumpen. jag visste att vi hade ett reservterrarium för sådana missöden, men att andvända det vore som att säga att jag inte klarade av att laga den här.
vilket jag inte kunde. suck. jag hade redan försökt, men la tillbaka pumpen innan så att det skulle se ut som om jag precis försökt. med mina torteringsmetoder var troligtvis pumpen ännu dåligare, för att inte tala om död.
jag var patetisk. colin stod och tog upp resterna av glaset, hans hår låg fuktigt nedför axlarna, han hade förstås redan varit i vattnet och surfat. jag strök mitt hår ur pannan och blev lite irriterad över min brist på solbränna. min hud blänkte nästan vit i ljuset, och utanför skulle den se ännu mer vit ut. Colin därimot kunde inponera med sin solbränna som var gämn och mörk.
precis som de flesta i Australien var han solbrun året om, tuvärr var jag ett undantag och det hjäpte inte att jag satt inne och gjorde min personliga syssla, att sköta om djuren på pappas verksamhet.
Steve dwight var en av de bästa zoologerna i denna halva av jordklotet. hans område var mest epiologi, studier av kräldjur och reptiler. han var faktiskt en riktig höjdare på sitt jobb, han gick verkligen in i det. det var ingen chock att han och mamma var kära, även om vissa rynkat ögonbrynen när de sett varandra. de är båda sprakande och naturnära och går in för allt de gör. men meddans pappa letar exotiska ormar i djungeln och tar hit dem för analys, letar mamma mumier i egyptien. jag hade överhuvud taget inte haft någon kontakt med henne på nästan 4 månader, det är inte så bra motagning i stekheta öknar.
- går det bra? Colins nedlåtande röst fick mig tillbaka till verkligheten. jag gav pumpen en snabb blick, eller vad som fanns kvar av den och pressade ihop läpparna. sen suckade jag och bestämde mig för att iallafall försöka vara lite vänligare, det var inte Colins fel att jag var värdelös på att reparera saker. jag höll fram pumpen.
- nej, jag är värdelös. Klagade jag med ett roat kling. Colin skrattade, han verkade glad över att jag fått tillbaka min humor.
- hm.. okej då, langa hit den och se när proffset jobbar. sa han självgod.
- proffs? vart? småretades jag med gav honom endå villigt pumpen. den tappade en skruv och jag försökte att inte låtsas om när han höjde ögonbrynet.
- du ser ut att ha gjort en bra jobb. kommenterade han. jag ignorerade honom och satte mig enr med benen i kors på bordet bredvid honom.
- sätt bara igång, geniet. mumlade jag och hans roade skrockande fyllde rummet. jag förstod nästan varför tjejerna dreglade över honom, han var snygg uppenbarligen, och hade en sinne för humor. men för mig var han fortfarande Colin, dumma lätt galna men underbara Colin. jag skulle aldrig se colin på något annat sätt, och han skulle inte se mig på ett annat sätt. han var som den bror jag aldrig fick.
- är du tankeställd? frågade Colin. jag ötervände ( än en gång) till verkligheten.
- jag längtar till stranden. sa jag ärligt. den kvar¨va fuktiga luften gjorde att mitt hår krusade sig mer än vanligt. jag lutade bakhuvudet mot väggen och tittade näör Colin arbetade. hans händer for genom de olika beståndsdelarna och lappade ihop mina misstag. jag var imponerad. efter en stund tittade han upp med ett triumferande leende.
- vem är nu den smarta av oss. jag suckade och hoppade ner. pumpen såg fantastisk ut.
- fortfarande jag. men du får ett pluspoäng. han skrattade åt mitt svar. jag sträckte mig och satte pumpen på plats. den brummade till och väcktes till liv. jag kunde igenting annat än erkänna mig besegrad. jag fyllde akvariumet och tog plastpåse efter plastpåse med de exotiska Tigerbarben och lät dem simma fritt. sedan stängde jag glaset och vände mig mot colin. Hans leende smittade av sig,
- ska vi åka till stranden. han skrattade igen och helt plötsligt var det helt uppenbart varför flickorna stod och spannade över sina böcker efter honom när han gick över skolgården,
Han var så atttraktiv att jag ud ner, en sekund av svaghet, började få andra tankar on honom.
- Hej Colin, jack. Jag rycxkte till och kom ihåg en annan orsak till varför Colin inte besvarade tjejernas trånade blickar.
Carla,
Carla slängde med sitt ljusa hår och skrattade. hon stod vid dörrkammen med en förväntansfull blick på Colin.
Jag måste ha fått solsting som för en sekund ville vara ihop med Colin. Carla är min vän. sa jag bestämt i tankarna, mest för mig själv. du kan inte mena allvar. min förnuftiga röst babblade på och gav inte min mindre förnuftiga röst en chans.
kanske var det en bra sak. Colin slängde en blick på mig. han lyste av glädje, men om det var över stranden eller Carla visste jag inte.
- nu sticker vi. sa han sprudlande. han gav mig en frågande blick och jag torkade händerna på mina ljusgröna short.
- visst. jag lät honom gå före meddans jag hade ett inre dilemma.
japp, jag hade helt klart solsting.

när jag kom hem drog jag av mig min tunna jacka jag haft över och slängde den på golvet i hallen. jag drog handen genom mitt nu blöta fuktiga hår efter badet och halvsprang uppför trappan. Jag stängde dörren efter mig och tände lampan, ett svagt sken tändes i tacket, tillräckligt för att få mig att blinka till. jag bytte snabbt om till en förswtor t-shirt och kröp ner i sängen.
och tankarna välde upp likt rök från en skorsten.
stranden hade inte varit lika hemsk som jag föreställit mig, kanske för att jag hade en tendens att vara alldeles för optimistisk. jag fick en svag flaschback av Colin utryckslösa ansikte när jag frågat,
- tror du någonsin vi kan ha blivit mer än vänner, om vi försökt alltså? jag kände vinden i håret och siktade in mig på en stor våg. Colin spärrade upp ögonen och tappade fokuset på brädan. den kranglade till och försvann under hans fötter. jag såg hur hans händer trevade efter något att hålla upp sig med. sen försvann han i det turkosa vattnet. jag vände snabbt brädan och la mig ner meddans jag orligt sökte över vattenytan. sen såg jag honom, han låg på botten under det skvalpande vattnet, till synes medvetslös. jag skrek till, men vi vasr för långt ut för att höras.
så jag hoppade i.
det kalla vattnet omslöt mig och jag mtotod impulsen att vända om. blicken var grumlig men jag fick snart tag på Colins vajande kropp. jag gav en snabb tacksam tanke till pappa som lärt mig livräddning och sparkade ifån. jag suckade med lättnad när mitt huvud trängde sig igenom vattenytan. jag satte colin på brädan och lutade själv mig mot den. mitt huvud bankade. just då kunde jag bara tänka på Colin.
- är ni okej. en man på vattenskoter stod nu bredvid oss. hans keps var blå och smutsig och han kastade oroliga blickar på colin. jag skakade på huvudet.
- hjälp honom. mumlade jag. han nickade och snart var det en räddningopperation. jag flöt på brädan till stranden. Colin var vaken när jag kom in. han vinkade och såg, förutom ett jack i pannan rätt okej ut. jag vinkade tillbaka.
det visade sig att han inte hade något minne av vad jag sagt till honom, eller vad som hänt när han ramlade. och när jag såg Carlas tårdränkta ögon var jag glad att jag inte nämt det ige.

jag somnade med huvudet på kudden och kroppen i en fosterliknande ställning.