Mobbing=( Jag hör slaget, tänker att det inte kan hända.
Men det händer, just nu.
I dena sekund, slaget träffar.
Fast slaget är bara ord, elaka ord.
Orden som river upp ett sår i hjärat, det såret som aldrig kommer att läka.
Ärret kommer alltid finnas kvar, ett ärr som kan rivas upp och bli större.
Tårarna rinner ner för kinderna, kinderna som blir allt mer våta.
Ögonen som är våta av tårar, tårar som aldrig slutar att rinna.
Tårarna som aldrig kan torkas ut, tårarna som bränner på kinderna.
Vänder på huvudet, ingen ska få se på mig.
Vänder mig ifrån världen, världen som aldrig får se mig igen.
Men en dag vänds jag tillbaka till världen, av dig.
Min ängel som räddar mig, min ängel som bryr sig om mig.
Min ängel som älskar mig, min ängel som vill vara min vän.
Jag tackar dig min ängel för att du vände mig tillbaka till världen<3
Tack. Skriven av Emma, 14 år från Mitt rum. |