Vampyren

Skriven av Maja, 12 år från Skåne.

Dörren öppnades.
Jag gömde snabbt undan teckningen under täcket.
Mamma stack in huvudet.
- Hur mår du?
- Fortfarande ont i huvudet.
- Du ska till skolan i morgon.
- Men om jag är sjuk?
- Du får gå ändå, en vecka utan skola är mycket Vanessa!
- Men mamm...
Dörren stängdes igen.
Jag vågar inte gå till skolan.
Jag vågar inte titta in i den där killen, eller monstret eller vad han nu är.
Hans gul-orangea ögon tränger sig igenom ögonen och in i hjärnan. Nej usch!
Jag skakade på huvudet och tog upp teckningen igen.
Jag fattade inte vad jag tittade på?
En kille som bet en tjej i halsen och blod?
Det är den nya killen som ritat den åt mig. Han är riktigt läskigt. Johnney "säger" han att han heter. Men han heter nog Vlad annars!
Det stog något nere vid pappret. Jag fattade ingenting?
Atka gid! Mo gaj retib gid ås rä ud alli etu... Mos llit lepmexe un!!

Johanna är kär i han. Jag fattar inte hur hon kan! Han är ful, läskig och ja, riktigt läskig!
Han pratar ju inte ens.

* * *
- Är du vaken Vanessa? skriker mamma från köket.
- Mm... svarar jag tyst.
Mamma hörde väll inte så hon gick upp i mitt rum.
- Är du vaken Vanessa?
- JAAAAA SA JAG!!!!
- Det gjorde du inte alls och skrik inte! Upp och byt om, skolan börjar om 30 minuter!
- GÅ UT DÅ!
- Om du slutar skrika och ber vänligt!
- Kan du vara snäll att gå???
- Klart gumman!
Dörren stängdes.
- Cp...
Jag gick mot garderoben och tog fram en munkjacka som BikBok och ett par jeans. Jag slängde på mig det sedan packade jag min väska.
Jag sprang till badrummet och borstade tänderna.
2 minuter tar lång tid när man står och glor i speglen.
Speglen. Smink. Fan.
Jag har glömt sminka mig.
Jag slängde tandborsten i tvättfatet och började sminka mig.
Jag drog mascaraborsten en sista gång i ögonfransarna sedan gick jag ner till köket.
- Ska du inte äta?
- Nej, jag gjorde mackor igår som ligger i kylen. Kan du ge mig?
Mamma öppnade kylen och stirrade länge rakt in i kylen med stora ögon.
- Dem ligger mitt framför ögonen på dig?
Mamma ramlade baklänges.
Jag sprang fram till henne och skakade henne.
- Vad händer?
- Titta i kylen...
Jag reste mig upp och i kylen ligger en lapp och en påse blod. Jag tog tag i lappen och läste sakta:
"Hej Vanessa. Du kanske har kommit på koden i teckningen men kom till skolgården 20 i 9. Jag vill prata med dig! /Johnney"
Jag stirrade på klockan.
Halv 9.
Jag gav mamma ett vatten och satte henne i soffan sedan sprang jag mot skolgården. Jag tittade på teckningen hela vägen dit.
Johnney stod vid ett träd och drack.
Jag sprang fram till honom.
Han försökte krama mig. Men jag läste texten om och om igen.
Johnney kom närmre mig. Han la sitt huvud på mig axel.
Precis då kom jag på vad det stod.
"Atka gid! Mo gaj retib gid ås rä ud alli etu... Mos llit lepmexe un!!"
"Akta dig! Om jag biter dig så är du illa ute... Som till exempel nu!
Jag bakade bak och tog fram min fickspegel. Han hade hunnit bita mig. Jag såg mig inte i spegeln.

Min spegelbild fanns inte där!