Tårar De moln som för oss båda var så obestridligt grå
Skringades och blottade en oändlig himmel blå
Som lugna vågor på ett stormigt hav
Upplevde vi att vi så mycket fick utav
Den kärlek som uppfyllde alla tankar vi tänkte
Och dina tårar som på din pärlemorskind blänkte
Det var tårar av lycka, aldrig tårar av sorg
Inget ont kunde nå oss i vår vackra lyckas borg
Den dröm som vi levde tillät oss att se
Sanningen att vi varandra aldrig skulle överge
Vi skrattade och log åt allt som vi hade och fick
Allt eftersom tiden, tyst, tickande, gick
Nu är dina ögon stängda och din pärlemorskind så grå
Säg mig, hur ska jag kunna se dina glädjetårar då Skriven av Elina, 15 år från Sävar. |