Den frustande mulen

Den frustande mulen
Som alltid hälsade mig välkommen
Dag efter dag
Försvann sakta bort
Försiktigt och sakta
En dag så fanns du ej kvar
Borta på grönare ängar
Med grönare gräs
Du lättade på tyngden från mig
Och hoppades på att få känna tyngden på din rygg
Igen.
Men så blev det aldrig av..

(Denna dikt handlar om min käraste ponny som dog år -07, och jag saknar henne supermycket!)