En ny skola

Skriven av Pontus Johansson, 11 år från Småland.

Det började med att jag slutade 6:an, jag skulle börja i en ny skola. En ny klass, och nya vänner. Sommarlovet var slut, jag skulle träffa min nya klass. Jag stod där utanför skolan. Jag gick in med nyfikna steg, där såg jag ett klassrum där det stod på en skyllt. "Klass 7A" Jag gick in och där satt 19 stycken nyfikna elever. Fröken stod och hade genomgång. Hon vände sig om och såg nyfiket på mig. "Hej, är du Martin, Martin Engblom?"
"Ja" Sa jag med en blyg röst. "Jaha. Alla elever, släpp era böcker, det här är Martin Engblom, han ska gå här hos oss, Martin kan du berätta lite om dig själv?" Sa Fröken. "Okej, öh..öh..öh..Jag heter Martin och gillar Fotboll, Jag fyller år i Februari och bor på Underssvängsgatan29" Sa jag. "Okej," Sa fröken "Kan någon här berätta för Martin om våran skola?" Ingen räckte upp handen. Tills slut så gjorde en det, en tjej! Jag tänkte, hon var ganska söt. "Okej, Martin, Det här är Isabella, hon ska visa dig runt idag." Sa fröken. Klockan ringde och Isabella visade mig runt, hon var väldigt sjyst, vi blev bästisar. Vi gjorde alla saker tillsammans. Och då kom den dagen där Isabella sa att vi skulle gå till parken. När vi var i parken var ingen där. Vi satte oss på en bänk och då sa Isabella. "Vill du bli ihop med mig?" Jag såg på henne och sa. "Ja." Och då kom det, en kyss! Jag hade bara gått i skolan i 3 månader och blivit ihop och fått en kyss! Nästa dag skulle det vara bal. Jag frågade Isabella om hon ville gå med mig, hon sa förstås ja. Nästa dag när vi gick till balen så märkte jag att jag hade glömt pengar, jag sa till Isabella att jag bara skulle hämta pengar. hon gick vidare till balen själv. På ballen satt Isabella där på en stol. Hon väntade och väntade. Jag hade precis hämtat pengar och skyndade mig tillbaka. Då frågade en annan kille Isabella om dom skulle dansa, Isabella sa ja. Då spelades det en tryckarlåt, Killen eller Emil som han hette frågade om dom skulle dansa tryckare, Isabella sa ja. När jag kom tillbaka såg jag Isabella och Emil när dom dansade tryckare. Jag släppte min plånbok och kollade gråtandes på dom, då märkte Isabella att jag var där, hon nickade förlåtandes men jag hann ej se. Jag sprang hem, låste in mig på mitt rum och slängde mig i sängen och grät, då ringde det på dörren, det var Isabella. "Förlåt, jag kommer aldrig att göra om det, jag lovar." sa Isabella. "Jaha, och det säger du nu!" Sa jag argt och ledsent. Då gav hon mig en kyss. En lång. Då blev vi vänner igen, eller ihop igen, Isabella sa att hon aldrig skulle göra om det, sen levde vi lyckliga i alla våra dar.