Blomstra I Kriget, Omöjligt?

Medans katapulter, gevär och militärer krigar på den sandiga ängen där blommorna alltid blomstrat, ligger deras frön kvar i jorden, redo för att växa upp med freden, men deras tid kommer när världen är redo att acceptera att detta land och alla andra länder ska bli ett enda land, ett land i fred.
Just i detta ögonblick, sittande i ett smutsigt gammalt fönster, stirrar en ung flicka ut på världen, ut på ängen, så långt hennes unga ögon når, och när hon ser kropparna falla till marken kommer hon ihåg hur hennes familj led.
När hon slutligen somnar i fönstret, hörs inte längre kriget, nej det var som om kriget som härjade där ute på ängen bara var borta, som om kriget inte fanns.
Hon drömde om att hon gick på blommor, med kompisarna bakom, hur deras lyckliga skratt blandades med hennes lyckliga ord, som om världen och livet bara var en enda stor lycklig dans.
Men när hon öppnar ögonen, och stirrar in i kriget, inser hon att hon har drömt om något som aldrig verkar slå in och bli en önskan som blev sann tillslut, när livet var hemskt och svårt.
När hon går ner till familjens slitna kök, känns det som någon slår henne rakt på hjärtat, väldigt hårt.
Hennes familj ligger på golvet, med blod som täcke och säng.
Samtidigt härjar kriget på Blommornas Äng.
"Snälla värld, gör så att kriget slutar. För jag orkar inte mer - såsom alla andra. Kan det inte bara hjälpa att be till dig, Gud? Snälla?"
Men innerst inne vet hon att det inte hjälper att gnälla ...