Och jag skulle inte ha varit lika ensam längre...
Ja gick ensam på gatan
Mina händer i fickorna
Omedvetet trevade dom plötsligt
efter din midja.
Ja låg ensam i sängen
Märkte att mina läppar var sprukna och torra
tätt ihopknipna
istället för runt dina.
märkte att ja var ensam
inte me dig.
Ja stod utanför skåpen
Det var mörkt i skolan
och jag var Ensam
ville bara att du skulle vara bakom mig
lägga händerna över mina ögon och säga "Gissa vem"
som du alltid gjorde
Alltid.
Och jag skulle skratta och så skulle du också skratta och så skulle ja vända mig om och så skulle du krama mig hårt, hårt, hårt en lång stund och säga i mitt öra hur mycket du saknat mig och ja skulle säga att ja saknat dig så mycket jag med och alla skulle kolla på oss men vi skulle inte bry oss ett skit och du skulle kyssa mig...
Och ja skulle inte ha varit så ensam längre...
Jag stod ute i natten
med händerna i fickorna
läpparna sprukna
och ihopknipna
hårt.
ingen bakom mig
som kramade mig.
ingen bakom mig
som värmde mig
och som älskade mig
Jag stod ute i natten
och tittade på platsen där ja såg dig för sista gången
Busshållplatsen
På något sätt sitter du fortfarande kvar...
Skriven av Emma, 15 år från Mölndal.