Ner Jag fallar ner
allt snurrar
ser inte mer
bomull överallt
förvandlas till vassa spikar
kanter som sakta
river mig i bitar
jag når aldrig botten
fortsätter falla ner
rösterna som skriker stopp
dom blir fler och fler
kalla ögon ser mitt fall
skickar mig kalla vindar
varma ögon ser inget alls
varma ögon är blinda
jag gömmer det längst in
i mörkret ingen ser
den smärta som är min
och jag fortsätter djupare ner Skriven av Hanna, 14 år från Huddinge. |