Mokkolli vs. Maffian

Skriven av Hannah & Ida, 13 år från Borås.

Det var en gång en bläckfisk. Han hette Mokkolli. När han blev nervös så bläckade han på sig, vilket var väldigt pinsamt. Och då blev han ännu mer nervös och bläckade på sig igen och igen. En gång så slutade det med att hela Atlanten blev kol-svart av bläck-elli-bläck. Hans straff blev att städa upp allting med en dammsugare. Men nu är det inte bläck-elli-bläcket som är det stora problemet i denna verklighetsbaserade berättelsen, för det är....

Det började en helt vanlig dag. Solens strålar speglades mot havsytan. Mokkolli vaknade i sin sköna
mjuka havsgurka-säng. Han skulle gå upp och äta sin frulle som bestod av mjölk med ostbåge smak och kycklingfralla. Men när han kom till köket visade det sig att ostbågsmölken var uthälld över hela det rosa korall golvet, som nu var vitt med gula prickar! ”Vem kan ha gjort något sådant!?” skrek Mokkolli av förtvivlan. Hans mage höll på att kurra sönder... Han ropade på sin mamma Bäckally men det enda han hörde var hans egna eko ”MAMMA” ”MAMMA” ”MAMMA” ”MAMMA” ”MAMMA”! Mokkollis pappa hade lämnat dom den dagen som hans mamma pluttade ut Mokkolli. Men han fick en detektivbok av sin pappa på posten när han fyllde 3 år och nu kan den komma till användning. Han sprang upp för trappan, ner för trappan, upp för trappan och hämtade sin detektivbok som låg i det hemliga facket (som ingen visste om, bara han) i toalettstolen. Sen sprang han ner för trappan, upp för trappan, ner för trappan och antecknade ostbågsmjölk katastrofen i köket... Senare under dagen fick han ett hotbrev från några anonyma avsändare. Det var ett ganska litet men läskigt brev. Det stod så här:

”Ahojj, ahojj!

Detta är ett läskigt hotbrev. Men bli inte rädd. Vi har snott Bäckally, för att hon tog det sista ostbågsmjölkpaketet i fis-lår affären. Om du vill ha henne tillbaka så möt oss vid det stora korallrevet imorgon vid solnedgången. Vi har på oss limegröna hotpants, chockrosa magtröjor, ett par 3D glasögon och höga lila stövletter. Hoppas du ser oss! Vi tar på oss reflexvästar också för säkerhets skull! Ahojj, ahojj!”

Han kliade sig fundersamt på sin lilla fjuttiga haka och tänkte ”det här är ju typ MAFFIA.... coooolt!”
Nästa dag så kom han fram till att han skulle gå till det stora, fina korallrevet och hämta sin mamma. Han var lite smått nervös över detta spektaklet. Han gick och tittade på filmen ”Hitta Nemo” för att få inspiration. Han tänkte att hajarna Blues och co. var lite samma sak som den anonyma maffian som skickade hotbrevet till honom. Och om det var det så är det nemas-problemas för lilla mig. Tre timmar senare..... så tar han sin bruna permobil ner till korallrevet. Och där fanns bara... mamma fastbunden vid en gammal, svart och rostig båtpropeller. Så han börjar att åka fram i sin permobil mot sin fastbundna mamma. Men plötsligt så hoppar maffian fram med ett högt ”ARRRRGHH!!!” Mokkolli hoppade till av rädsla i sin permobil. Han hade inte räknat med att Maffian skulle skrämma honom sådär. Han tog fram sitt uppblåstbara-plast-svärd och fightades tills Maffian låg på marken och ropade ”aoooooooo!!” Sen så frigjorde Mokkolli sin mamma och åkte med hög ”heavy metall” musik i permobilen hem till sig.

Och senare den dagen så frös korallrevet till is och Maffian frös fast i marken. Och vad jag vet så ligger dom kvar där än idag.