Du och ingen annan

Ibland tar livet ett jättesteg. Då stannar det in och allting blir en seg deg.
Ibland är det svårare än man tror, kanske du inte vill bo där du bor?
Ibland blir det bättre än du vill att det ska vara, så du helst hem tillbaka vill fara. Ibland, ibland, ibland. Jag tar din hand och för med dig till en strand full av solvarm sand. Vi sätter oss tillsammans med en duns. Du är söt och snäll, ingen kluns. Kanske du borde bli lite mer glad och aldrig dig svälj svika. Då den dagen kommer, kan ingen undan vinden vika. Allting rasar ihop men det som rasar mest är det du borde gilla bäst. Du måste lita på kärleken, vänskapen och dig själv min vän. Då kommer jag till dig igen.