Du som finns i luften

Jag var inte beredd när jag kände doften. Den där välkända doften av varmt, sött te med honung och kanel. Jag stod ensam på fotbollsplanen, klockan var över fem, alla andra hade redan lämnat skolan och glatt gått hem i det vackra vädret.
"Du kom." sa jag och slöt ögonen. Jag andades in och suckade, lyckligt.
"Så klart." svarade en röst. "Jag lovade."
Jag vände mig om för att se honom. Vinden fick mitt hår att flyga i riktning mot honom. Jag brydde mig inte om mina mörka, långa lockar, men jag blev irriterad över att dom skymde min sikt. Han stod mitt i planen några meter från mig. Nu förde vinden hans doft bort från mig, jag kände den inte längre.
"Och jag håller alltid vad jag lovar." tillade han och log sitt varma leende. Hans vita hår flög också i vinden, men hans syn blev inte påverkad. Han genomborrade mig med sina klargröna ögon, en glödhet blick.
Dammet på den grusiga fotbollsplanen virvlade upp och bildade korridorer i solljuset. Solen stod lågt ner på himlen, molnen var gulvita.
Han kom närmare. Först undrade jag om jag skulle backa undan, men jag stod still. Han kom så nära att han hade kunnat röra vid mig. Men det gjorde han inte.
"Jag trodde du... inte tyckte om mig." sa jag tyst.
Han log igen.
"Jag blev... överraskad. Jag har aldrig känt en doft som din." han såg mig rakt i ögonen, "Och tro mig, jag har känt många dofter."
"Vänd vinden." sa jag.
Han höll min blick, men ur hörnet av mitt synfält såg jag hur han rörde på fingrarna. Försiktigt, som om han strök pälsen på ett djur. Vinden vände och den underbara doften slog mig än en gång. Jag andades in häftigt. Jag blev som beroende. Plötsligt kände jag hur benen vek sig och jag föll.
Han fångade mig och höll mig nära sin kropp. Han höll uppe hela min tyngd utan problem och jag grabbade tag i baksidan av hans mörka jacka.
"Lugn..." sa han när han märkte att jag andades fortare. "Du behöver inte kämpa för att hålla fast vid doften. Jag är här, inte någon annanstans med någon annan."
Jag lyfte huvudet och såg in i hans ögon igen. Hans hand smög upp i min nacke, upp i mitt hår och pressade mitt huvud framåt.
Vi kysstes och sedan försvann han. Han kunde inte stanna länge, men varje gång vi kysstes, var det värt väntan...