Ensam Här sitter jag, helt ensam i ett hav av svarta tankar. Jag hatar allt och vill bara härifrån.
Jämt.
Jag förväntas veta allt och älska dig.
Men jag är bara förvirrad och vet inte vad kärlek är eller vad det betyder.
Förvirrad.
Kommer det alltid att vara så här?
Och då längtar jag bara bort ännu mer.
Mer och mer för varje dag, timme och minut.
Men en sak vet jag, ingen är min närmaste.
För jag är ensam i ett hav av svarta tankar.
Och sedan har vi Döden!
Vad händer då?
Är det inte lika bra att få det överstökat?
Skriven av Marie. |