Skuggängel

Skriven av Samanta, 14 år.

-Ursäkta Saffy,men har nån talat om att du är den onödigaste som finns?
Jag behövde inte kolla för att se vem det var som fällt kommentaren.
Det var självklart Ina,och de som hånskrattade var Sanna,Rosa och Josefin i hennes lilla gäng.
-Nä,och?sa jag.
-Näää,och?härmade Ina.Då är det på tiden att nån gör det.
Jag blängde på henne.IDIOT!tänkte jag.
-Och namnet.Vem döper sin dotter till SAFANA????????
Hånskrattande gick alla därifrån.
Och så fortsatte de hela dagen.
På matten psykade de en hela tiden.
Och på svenskan.
Och fram till maten.Då låste de in mej på toan.
Jag skrek på hjälp tills lungorna sprängdes,men ingen hörde.
Efter en stund svartnade det.

Jag vaknade på natten och kände en mystisk hunger.Inte mat.Blod?Inte bara i så fall.Som om en osynlig hand styrt mej svävade jag ut ur skolan
och mot Inas hem.Jag kom till hennes rum,och där låg hon.
-Välkommen till döden,viskade jag innan jag sög ur allt,hjärtat,levern,
blodet,själen...Sen försvann jag till Sanna.

Nästa dag sa läraren:
-Det har skett ett mord i vår stad.Ina,Sanna,Rosa och Josefin i klassen
har hittats döda i sängarna som tomma skal.Har ni nån lösning på den
här gåtan?
Alla ruskade på huvudet.Jag log i smyg.Skuggängel,det är ett bra namn,
tänkte jag.