hämden från mörkret

Skriven av sebvir, 15 år från lund.

Det är natt och jag sitter uppe på vinden och kollar igenom gamla papper.
-Hm, det borde finnas här nån stans, men var? Jag har kollat igenom nästan alla papper nu, någon stans måste den bara finnas...
Efter en stund hittar jag vad som är kvar av ett gammalt ark.
-Suck! Det är nästan inget kvar av det nu, hur i hela världen ska jag kunna tyda det här? ja,ja det finns inget mer att göra än att försöka!
Fönstret slog upp och en kall vind virvlade in i rummet. Och det var som om någon var där, så jag reste mig upp, tände ficklampan och höll lyktan i andra handen, lyste med ficklampan på alla gamla lådor och hyllor men där fanns ingen, så jag tog mitt papper och gick ner, men när jag kom ner för trappan hörde jag att det var någon i köket så jag tog tag i det första, bästa jag kunde få tag på, vilket var ett skohorn, jag gick sakta ut mot köket, när jag kom närmare kunde jag hora att någon höll på uppe på diskbänken, jag började öppna dörren försiktigt. Det knakade till lite och ljudet slutade, jag tog ett ande tag, öppnade hastigt dörren, drog upp skohornet och... -brrrp, mjau. Det var bara katten som var uppe på diskbänken för att se om det fanns några mat rester kvar.


Dagen där på ringde telefonen.-ja! hallå?. Det var tyst en stund sedan svarade någon med låg, grov ton. -Jag håller ögonen på dig! Sedan lade ha på luren.-hm, vem kan det ha varit? Frågar jag mig själv och går in i TV-rummet för att läsa tidningen när en person står i rummet.-Ursäkta mig men du vet att man inte bara kan gå in till folk sådär?! Han vände sig om och tittade på mig, plötsligt började hans hud ändra sig den färgade röd-grön och det började växa taggar ur skinnet på honom och hans hud omvandlades till fjäll, en svans och två vingar väte ut ur honom och hans mobil telefon blen ett svärd, han drog upp svärdet och pekade mot mig och sa med hes, grov, väsande röst...-Ge mig pappret nu, eller duka under av mitt svärd!
-Du kan få pappret när du kommit förbi mig. Jag tog ett dekorations-svärd som hängde på väggen, han började springa mot mig, jag parerade han slag med mitt svärd och högg mot honom men han duckade sedan svigade jag svärdet mot hans hals men han parerade slaget.-Du kommer aldrig få tag på min magi, drake!
-Kalla mig drake du bara, okunnig som du är. jag är en fury, och du har inte en sjans att klara dig här ifrån, HRA HRA HRA! ett skratt som skulle kunna få vem som helst att rysa.

Efter en lång kamp fick jag in ett kraftigt slag på furyns vänstra ben, ett fruktans värt skrik... - hrriiiiiiieeeeaaa! han fällde ut sina breda vingar flög upp i luften och ut genom fönstret och försvann...