Sönderriven

Skriven av Lilla mig, 13 år från Ingemansland.

- Neeeeeej! Lilly smäller igen köksdörren så hårt hon kan, vrider om nyckeln och klättrar upp för stegen till sitt rum. Hon struntar i att tända lampan. Där nere ropar Dalia .
- Lilly? Kom ner därifrån! Lilly rotar runt i skrivbordslådan, i garderoben, i nattygsbordets alla lådor. Var är den? Dalia ropar.
- Kom ner nu, älskade vän, jag behöver komma in i köket! Lilly bryr sig inte. Hon vet att om hon låser upp dörren kommer hennes mamma kunna gå upp i hennes rum, och det vill hon inte. Köksdörren är den enda dörren i huset som går att låsa, förutom toaletten, och hon har haft tur som fick det rummet. Fast egentligen tror hon inte på turen, inte på slumpen heller. Att hon fick det här rummet berodde på att hennes föräldrar inte orkar klättra i stegar direkt efter jobbet, och dessutom måste de vara nära Lillen på natten, inte på slumpen. Lillys rum ligger på vinden, eftersom de har ett så litet hus så får alla inte plats på våningsplanet. Ett barnskrik rycker henne ur sina funderingar. Lillen!
- Snälla Lilly!? stönar Dalia därnere. Lillens blöjor ligger i köket, jag MÅSTE komma in. Lilly ignorerar sin mamma och fortsätter leta. Toalett -bordet, fin-hyllan, sängen. Där ligger den ju! I Betydelselådan, där hennes högst värderade saker ligger, finns ett rakblad. Hon tar upp det och drar fram en bild ur fickan. Det är en bild på Daniel, den snyggaste killen i hennes klass. Som alltid börjar hjärtat bulta när hon ser honom. Snabbt drar hon rakbladet genom bilden. Daniels ansikte blir alldeles sönderrivet. Lilly stirrar på bilden. Plötsligt börjar blod rinna från Daniels förstörda ansikte. Stora droppar av mörkt blod. Lilly spärrar upp ögonen och skriker, vrålar, gråter ikapp med Lillen där nere.

Dalia är van vid sådana här utbrott. Det händer rätt ofta. Men idag tycks Lilly aldrig vilja komma ner. Till sist ser Dalia ingen annan utväg än att bryta upp dörren. Hon lyckas efter många försök få upp dörren med hjälp av en hårnål och när hon väl fått upp den är hon trött. Men hon klättrar ändå upp för stegen till Lillys rum. Där är mörkt och luktar underligt. Hon tänder lampan och ser sig om. När hon får se sin dotter skriker hon till av skräck. Lilly ligger på sängen i en konstig ställning och blöder från ena handleden. På golvet nedanför henne ligger bilden på Daniel med blodigt ansikte och ett rakblad. Dalia öppnar munnen men det kommer inget skrik. Istället är det Lillen som börjar skrika, högt och skärande. Dalia tar fram sin mobiltelefon och knappar in 112.

När Daniel går till skolan nästa dag ser han inte Lilly. Skönt! Hon är alltid så jobbig och tror att hon är cool. Antagligen är hon kär i honom. Det var rätt åt henne att han skämde ut henne igår. Hela klassen lyssnade och höll med. Till och med Lillys enda riktiga vän gick emot henne. Antagligen är Lilly för rädd för att komma till skolan idag. Fast det kanske är lite synd om henne, tänker han plötsligt. Hon kan väl inte hjälpa att hon är annorlunda? Han skjuter snabbt ifrån sig tanken.
När Daniel kommer fram till skolgården springer Crille fram till honom.
- Har du hört? frågar han. Lilly har skurit sig i handlederna och ligger på sjukhuset. Hon kanske dör. Det svartnar en sekund för Daniels ögon han känner sig illamående. Han förstår varför hon skar sig själv. Om Lilly dör är det hans fel.

Lilly ser plötsligt Daniel komma emot sig.
- Daniel! skriker hon och ska just kyssa honom när hon ser att han inte har något ansikte.
- Vad gör du här? frågar hon och ser sig omkring. Hon ser plötsligt att hon står i en regnbåge och att hon har sjukhus-kläder på sig. Daniel sträcker fram en bok mot henne.
- Kan du bära det här fotoalbumet åt mig? frågar han.
- Javisst, säger Lilly och tar boken ifrån honom. Då råkar en bild falla ut ur albumet. Hon sträcker sig efter det. Plötsligt ser hon vad det föreställer och börjar skrika. Daniel på bilden börjar också skrika och sedan rivs hans ansikte sönder. Skriket bara fortsätter och blodet strömmar från fotografiets ansikte och sölar ner Lilly. Hon faller och faller,alltjämt skrikande, ner från regnbågen och landar med en hård duns på ett gigantiskt rakblad...

Dalia håller hårt om sin dotters hand. Hon vet att Lilly snart dör. Daniel sitter bredvid henne och ser förtvivlad ut. Lilly andas knappt. Men så öppnar hon långsamt ögonen.
- Daniel, viskar hon, du blöder inte mer.
- Varför skar du dig, kvider hennes mamma.
- Jag råkade, mumlar Lilly. Jag skar upp... ett foto, och... jag höll det över hand... handleden när jag skar. Hon avbryter sig igen för att andas.
- Lilly, viskar Daniel, förlåt för vad jag sa... Lilly nickar svagt.
- Och du ska veta att jag... Lilly sluter ögonen och slutarandas.
- ...tycker om dig, avslutar Daniel meningen. Dalia börjar gråta. En tår faller från Daniels kind ner på Lillys öga. Döden kom så plötsligt.