Tiden läker inte alla sår

Skriven av Varför skulle jag säga det?.

Det började under hösten, tror jag.
Jag är inte riktigt säker, men så var det nog.
Det var då allting började, något som ändrade mitt liv.
Jag trodde inte att mitt liv skulle bli såhär, jag trodde jag skulle vara som jag var.
Varför trodde jag det?
Jag och min pappa bråkade ofta. Han och jag var inte direkt världens kompisar. Jag gillade honom inte, och han gillade inte mig. Han sa inte åt mig att det var mat, och sen när jag kom och frågade om det var mat sa han att dom redan hade ätit. Jag blev smal, och min mamma trodde att jag hade försökt svälta ihjäl mig. Fan vad vi bråkade, jag och pappa. Det slutade med att jag kallade honom för "Jäkla äckel". Han blev galen på mig, jag tog snabbt kopplet och försvann ut med familjens hund Tofflan. Utan ficklampa, i bara en tunn t-shirt och ett par byxor och ett par gymnastikskor, sprang jag ut på grusvägen, visste inte var jag skulle ta vägen. Tofflan tittade på mig, slickade på mig. Jag bestämde mig för att gå ner till järnvägen. Fan vad jag ville kliva ut på järnvägen, vänta på tåget, och bara dö. Men jag gjorde inte det, eftersom jag inte ville lämna Tofflan ensam. Istället skyndade jag mig över järnvägen och ner till sjön. Jag gick över alla taggiga rosenbuskar. Min vita t-shirt blev röd av blod från risporna rostaggarna orsakade. Jag var för sårad för att känna smärtan.
Sedan gick jag ut till udden, och gick in skogen. Jag hade ingen ficklampa, och det var fullt med hala rötter i skogen. Ändå tvekade jag inte, jag gick bara igenom den, utan att tveka. Nu, när jag tänker på det, fattar jag inte hur jag vågade. Jag gick igenom skogen, gråtandes. Jag vet inte hur många gånger jag gick vilse, men helt plötsligt var jag ute.
Sedan blev det bara värre och värre.

Tiden läker inte såren
Det har jag lärt mig med åren
Dom rispas upp hela tiden
Och jag tas som given. ~

Det här har inget lyckligt slut. Det kommer inte bli ett lyckligt slut heller. Varför sitter jag ens och skriver ner det här? Jag har nästan inte berättat det för någon. Så varför här? Jag orkar inte fundera mer på det.
// OÖNSKAD