Fem Dagar I Veckan

Jag går här ensam.
Ensam på vägen.
Det är en vanlig väg för andra.
Men för mig är den hemsk.
Den leder till ett ställe.
Jag kallar det helvetet.
Dit går jag, fem dagar i veckan.

Dom skrattar och retar och hånar och slår.
Dom ger en blickar och gör saker som jag inte förstår.
Dom gör det på en speciell plats.
Jag kallar det helvetet.
Dit går jag, fem dagar i veckan.

Jag sitter och trycker på toaletten.
Jag vill inte ut.
Jag sitter hällre här inne och trycker.
För att slippa bli retad för vad jag tycker.
Det är på en speciell plats.
Jag kallar det helvetet.
Dit går jag, vem dagar i veckan.

Jag sitter här tyst.
Vill inte finnas.
Fröken ställer en fråga.
Den jag inte besvarar.
Det är på en plats.
Jag kallar det helvetet.
Dit går jag, fem dagar i veckan.

När dagen är slut.
Då springer jag hem.
Bort från det jag hatar mest.
Helvetet.

Nu kan jag få le.
Kanske skratta, kanske få vara glad.
Ta en paus från helvetet.
Två dagar i veckan.
Dit jag går, fem dagar i veckan...