En sista gång.

Jag saknar dina ögon.
Dina fina, vackra ögon.
För mig var du allt.
Precis allt.
Du lärde mig nya saker.
Inte alltid bra saker.
Jag såg dig som en bror.
Jag önskade du var min bror.

Vi var från olika världar.
Helt olika världar.
De ville inte att vi skulle träffas.
Det var inte bra att träffas.
Men det sket vi i.
Det struntade vi i.
Du visste inte vad jag var.
jag berättade aldrig vem jag var.


Jag var dum.
Du var dum.
Trodde vi att det skulle funka.
Det skulle aldrig funka.
Vi var så olika att vi var lika.
Vi var såå lika.
Allt jag inte sa, önskar jag att jag hade sagt.
Du ville förstå vad jag ville ha sagt.

Kan du förstå?
Kan du verkligen förstå?
Är du villig att förlåta.
Är du för stolt för att förlåta?
Hur ser du på mig nu?
Hur tror du jag verkligen är nu?
Kommer du att svara om jag ropar ditt namn?
Kommer du att svara om jag ropar ditt namn broder?

Nu måste jag gå.
Bara gå och gå.
Kanske kommer du aldrig mer se mig.
Kanske kommer du aldrig mer tänka på mig.
Andra kvartett är här, nu.
Bara en vecka kvar till fullmåne, nu.
Måste gå innan besten tar över min kropp.
Måste gå innan jag festar på din döda kropp.

Det vill jag inte.