Har du inte fattat?

Du tycker att det är kul med att retas.
Du tar mej som offer för att jag är svag.
Du tycker att det är kul att mobbas.
Inte vet jag varför, det är väl nåt fel på dej.
Du kallar mej fetto.
Jag försöker att inte brista.
Försöker att strunta i dej, att inte ta åt.
Men jag ska säga dej en sak, det e för fan så jävla svårt.
Du säger åt mej: "Bry dej inte om dem!"
Men du vet inte hur det känns.
Det känns så jävla hårt!
Jag styr mina tankar, försöker att inte lyssna.
Men öronen sitter där dom ska när dom inte behövs.
Jag försöker att tappa känslen.
Det är helt omöjligt.
Jag brister ut i tårar.
Du blir rädd, men skrattar såklart.
När någon undrar varför svarar du: "Men det var ju på skoj."
Jag brister ut i tårar, varje dag.
Ber dej att sluta, för jag är svag.
Men du bara skrattar och går där ifrån.
"Tål du inte skämt eller?", ekar ditt svar.
Men det gör jag ju inte.
Och jag brister ju i gråt varje dag.
Det är INTE kul!
Har du inte fattat?