Och en guldig fotlänk

Det var nattens mörker
som fick mig på fall
Jag satt där ensam
och väntade på mitt kall
Ingen såg mig
där jag satt på en bänk
Iklädd ett litet nattlinne
och en guldig fotlänk
Det var mitt inre
som sagt åt mig att gå ut
Och på denna dikt
finns inget vackert slut