Tedd Gärdestad

För mig är Tedd Gärdestads låtar sorgliga. Trots den " glada texten och den svängiga musiken " känns det tillgjort när man vet hur Tedd mådde bakom scenen, bakom mikrofonen, bakom kulisserna. Det känns mer som om låtarna symboliserade något som Tedd drömde om. Låtarna var liksom en illusion av hur Tedd hade önskat att hans liv var. Glatt, bekymmerlöst, enkelt. Jag tror att Tedd var en väldigt snäll person. För snälla personer har det oftast sämre än elaka personer. Elaka personer är känslokalla på utsidan, men blöder på insidan. För att stoppa blödningen är dom tvungna att trycka ner dom snälla. Det är liksom det enda sättet för dom att inte förblöda innifrån. Dom snälla personerna låter sig tryckas ner. Dom pressas och mosas mot den kalla, hårda marken. Hårdare, och hårdare. Ända tills det inte finns någon annan utväg... Snälla människor blir anklagade för saker som det inte finns någon grund till. Snälla människor liv, slutar väldigt ofta precis som Tedds. Framför ett tåg, med en snara runt halsen eller med uppskurna handleder.
Jag tycker att snälla människor ska ha rätten att vara snälla, utan att utnyttjas och pressas mot marken.
Jag tycker att Tedd inte förtjänade det som hände. Han kan inte rå för det. Han orkade inte mera.. Men för det så var det inte rätt. Hans liv slutade inte som en svensk stjärnas liv borde ha gjort.

För mig är Tedds låtar sorgliga, och jag kommer nog aldrig ändra min syn på det. Hans låtar kommer alltid vara dom låtarna som jag sätter på när jag är riktigt, riktigt ledsen. Jag kommer höra den glada musiken, men jag kommer ända alltid veta, att det inte var riktigt så glatt, bekymmerlöst och enkelt, i verkligheten