Jag älskar dig också.... Skriven av Matilda, 12 år från Bjärnum. Jag kollade ner i den smutsiga handen.Där låg en cigg , med glöd i ena änden. Hon tog sin hand närmare mig och sa : Komigen , testa!
Jag tog sakta emot den, jag granskade den innan jag stoppade den i min mun.Jag visste inte hur jag skulle göra , så jag andades in med ciggen i munnen. Jag kastade ciggen ner i marken och hostade och hostade. Den äckliga röken kom ner i mina lungor , och jag fick tårar i ögonen , det sved frukansvärt! Jag vände mig om och gick därifrån . Jag hörde hur gänget fnissade åt mig . Jag gick genom skogen och till min favorit plats, en vik . Där fanns ett speciellt stup som jag gillade. Det kändes sorgset och utanför ,precis som jag . Jag satte mig på en sliten stubbe.
- Varför , varför måste jag lida? Varför har gud gett mig detta hemska liv? Varför kan jag inte få vara normal och ha kompisar, hela kläder, föräldrar som älskar mig , varför måste just jag vara utan allt det där? Jag ville inte lida mer. Mitt liv var hemskt , men jag skulle sätta stopp för mitt lidande.Den ända som älskar mig är min bror. Jag gick fram till kanten av stupet , kollade ner .
- Hmm.... 30 meter kanske , de gör nog så att jag knäcker ryggraden . När jag tog klivet ut , hörde jag någon skrika : " nej , Sanna, nej!! " .... Det var min lillebror som kom springandes med tårar i ögonen. Hans tår som slingrades ner från den smutsiga kinden , var det sista jag såg innan jag föll ner i den kala springan. Jag hörde hur han ropade " Sanna , jag älskar dig! " .... Innan min kropp nuddade marken kvävde jag fram " jag älskar dig med...." |