Ner för trappan

Skriven av Nisse<33.

"Usch, vad äcklig Emmy är!" Rebecka grimaserar. Cindy, hennes kompis fnissar. Emmy är bara tyst och fortsätter gå. Hem, mot friheten. Hon vet att de ville att hon skulle höra dem. Likadant varje dag. Men idag har det inte varit lika illa. Bara några få taskiga ord. Emmy är van, och gråter inte. Eller kanske ibland när hon tänker på att hon och Rebecka faktiskt har varit kompisar en gång i tiden. Men det var längesen. Hon förstår bara inte varför det blivit så! Varför blev Emmy mobb offret? Det är frågor som hon tänker på nästan varje dag. Rebecka säger något. Cindy böjer sig framåt och skrattar överdrivet högt. "Haha, den var så bra!" Frustar hon. "Vill inte du höra?" Ropar Rebecka högt till Emmy. Emmy skakar bara på huvudet och går lite snabbare. Men Rebecka ger sig inte. "Att du är skolans äckligaste plugg häst!" Flinar hon. "Men det visste du ju redan."

Emmy går upp för de jobbiga trapporna. Hon hatar dem trapporna, hatar skolan. Allt är skit, tänker hon. Allt för snart är hon framme i klassrummet. Fröken har inte kommit. Otur. "Jag tyckte väl att det luktade skit." Rebecka håller för näsan och tittar på Emmy. "mm.." Instämmer alla. Utom Agnes, hon tittar bara ner i bänken. "Vi duschar henne!" Ropar plötsligt Rebecka. "I toan!" Flinar Markus. "Jaa!" Plötsligt går alla mot Emmy och släpar henne mot toaletterna. "Sluta!" Piper Emmy. Lyssnar någon? Nepp. Hon lyckas ändå slita sig fri och stannar. Framför trapporna. "Varför jag?" Frågar hon olyckligt. Rebecka fnyser. "Du luktar skit" blir svaret. "Idiot!" ropar Emmy helt plötsligt. Rebecka får något vilt i blicken och knuffar till Emmy. Vad hon inte tänker på är att de står precis framför trapporna. "Neej!" Skriker Emmy och trillar ner för trappan. Hon rullar nerför alla fyra trapporna och stöter emot dörren. På det viset trillar hon ut på skolgården och förblir liggande.

Rebecka står helt lamslagen och tittar efter ambulansen. En våg av skuldkänslor sköljer över henne. Men sen skakar hon bort dem. Det är ju jättemånga som överlevt sånt här, tänker hon. Emmy överlever. Sedan går hon hem från skolan. Som om ingenting har hänt. Men det har det. När hon kommer hem lägger hon sig i soffan. Utan att det är meningen, somnar hon.
Rebecka vaknar med ett ryck. "Rebecka.." Mumlar hennes mamma. Rebecka gäspar stort. "Kan jag få oboý?" frågar hon. Hennes mamma ignorerar frågan. "Du vet väl vad som hänt antar jag?" Frågar hon. Rebecka nickar. "mm, Emmy har halkat ner för trapporna.." mumlar hon. "Men hon kommer komma tillbaka om några veckor gissar jag." Hennes mamma skakar på huvudet. "Emmy kommer aldrig komma tillbaka. Hon dog för två minuter sen på sjukhuset.." Allting stannar. Rebecka tappar all luft. "Va?" Andas hon. "Du ljuger! Var är Emmy?" Hennes mamma suckar. "inte på jorden längre.." Rebecka ser Emmy framför sig liggandes på sjukhuset. Hur hennes mage sakta åker upp och ner, upp och ner tills hennes hjärta inte orkar mer.. Tills hennes hjärta slutade slå. Stillsamma tårar börjar rinna ner för Rebeckas kinder. Hon har mördat en person! Hon har mördat Emmy.. Det finns 6 ord som hon aldrig kommer glömma. "Emmy dog för två minuter sen.."