Mitt hjärta dunkar och jag tynar
Mitt hjärta är mitt men ändå inte
Den tillhör dig
Men du vill inte
Du märker inte att mitt hjärta skriker efter dig
Jag tvingar mig att glömma smärtan
Men smärtan är du, och du finns alltid hos mig men samtidigt så långt bort…
Men jag inser att du aldrig kommer att ta emot mitt hjärta
Så jag lever som en plågad med ständig smärta
Du ser åt Henne, mitt hjärtas vän!
Hur kan Du? Hur kan Hon?
Jag känner på mig att min tid här är på väg mot sin slut men fortfarande ser du inget…
Skriven av Bellé, 13 år från Umeå.