Helt osynlig Jag går i skolan, ser de andra leka och prata bakom ryggen på mig. Jag går fram till dem för att fråga om jag får vara med men de går iväg när de ser mitt ansikte. Vid maten föser dem undan mig till ett enskilt bord helt ensam. Jag sitter här helt ensam, känner mig helt osynlig. Plötsligt kommer någon fram och säger hej! Skriven av Emil, 9 år från Huddinge. |