Mirriam Sjöblom i tredje klass

Skriven av Saga.

Det pirrade nervöst i min mage. Jag hade gått i skolan i två år nu men jag hade ändå inte riktigt vant mig. Mina knubbiga flickben ville ut och springa, skutta och mina händer ville sträckas efter vackra blommor och fjärilar.

Jag höll min mamma hårt i handen och kände mig faktiskt ganska stor. Jag skulle börja i trean. Man var inte liten och inte stor då. Femmorna kändes jättelånga och jätteläskiga. En såg dessutom dyster ut. Ettorna såg bekymmerslösa ut.

- Isa, vill du att jag ska följa med? undrade min mamma vänligt.
- Nej, sa jag och sprang bort till mina kompisar som stod några meter bort. Dom skrattade åt någonting och jag skrattade också för att vara med i gänget.
- Hej! sa jag glatt.

Min klass var underbar. I alla fall tjejerna. Alla kände alla och ingen var utanför. Alla kunde ringa till någon och fråga om man skulle ”leka”. Det var bara en som hade förändrats. Johanna. Hon hade smink på sig, väldigt mycket mascara och hade lockat håret. Under tröjan kunde jag skymta en bh och massvis med bomull.

- Tja då! sa hon och ställde sig med ena handen på höften.
- Vad har du runt ögonen? undrade Misa, en tjock väldigt snäll tjej som alltid hade frågor att ställa.
- Smink, pucko!

Alla drog efter andan. Det var en oskriven regel att absolut inte säga pucko till någon av tjejerna i klassen.

- Va' betyder de'? hann Misa säga innan vi gick in i skolan. Ingen svarade. Johanna visste säkert inte själv vad det var. Väl i klassrummet berättade vår fröken, tant Blomkvist som vi kallade henne, om att vi skulle få två nya ämnen. Musik och slöjd. Alla hurrade och vi tjejer skrattade. Det var bara Johanna som inte sa någonting.

- Äh, slöjd är tråkigt. Musik också. I alla fall för er som är tondöva, flinade Johanna och blåste en tuggummibubbla. Hon gick för att sätta sig längst bak men vi tjejer följde inte efter. Det kunde Johanna ha såsom hon blivit upplåst och mallig!

Första lektionen hade vi svenska. Det var bra för svenska var kul. Tant Blomkvist gick igenom några svåra ord, bland annat ”cykel” och ”cyklop”. Efter att vi fått lära oss stava några C-ord (Citron, cykel och cyklop) gick hon igenom substantiv.

- Substantiv är namn på ting, såsom klocka, boll och ring, sa hon och skrattade. Vi skrattade också för att vara snälla. Tant Blomkvist var ju ruskigt snäll så vi fick ju lov att ta hand om henne lite extra. Dessutom skulle hon ta pension nästa år.

- Adjektiv är ord som beskriver olika substantiv och verb är saker man gör. Kan någon ge mig ett adjektiv till substantivet ring? förklarade och undrade tant Blomkvist. Jag räckte upp handen och fick frågan.

- Dyr, sa jag snabbt.
- Alldeles rätt! sa tant Blomkvist och skrattade. Sedan undrade hon Adam (Som var bäst på svenska i klassen) ett adjektiv och ett verb till substantivet häst. Adam svarade gräsätare och att rida. Tant Blomkvist berömde.

- Och i år får ni kalla mig bara tant, sa hon sedan och gedde oss rast. En rast på en kvart. Jag hade lärt mig klockan nu men inte den digitala. Tant, som vi nu fick kalla tant Blomkvist, hade sagt att vi skulle träna mycket på klockan så vi blev stensäkra på den.

Tjejgänget gick ut och Johanna följde efter. Hon puffade upp sitt fula bruna hår och plutade med läpparna. Jag hade sätt tjejer i högre klasser gjort det men inte sett någon som jag kände göra det. Jag och resten av tjejerna vände sig om och blängde på henne.

Oj, jag har glömt att presentera tjejgänget! Vi är sju styckna, sex utan Johanna. Det är jag, Mirriam Sjöblom, Jane (Som kunde Engelska flytande), Kristina, Elin, Ylva och Cajsa. Och så Johanna men henne tänker jag inte räkna med längre!

- Asså gud, ska ni gå och leka häst när man kan spana in killarna? utbrast Johanna.
- Ja, svarade jag giftigt. Resten instämde.
- Vilka töntar ni é!
- Men stick härifrån då om du tycker vi är så töntiga! skrek Cajsa, Ylva och Elin i kör.
- Eller hur! instämde jag, Kristina och Jane i kör.

- Visst, ni är så töntiga så, barnrumpor, flinade Johanna och gick iväg. Men hon var ensam, vi såg henne sitta på trappan och titta längtansfullt på femmorna.

Vi lekte häst. Jag hade Jane, men jag hade döpt om henne till Blueberry. Fast jag uttalade det precis som lät. Jane skrattade och sa att det uttalades ”blubärri” men jag lyssnade inte. Jag kunde väl lika gärna ha rätt? Cajsa hade Kristina som hon hade döpt om till Honung. Elin och Ylva var också med. Elin hade döpt om Ylva till Champion, eller som hon sa, Champinjon. Vi skrattade och hade kul medans Johanna hade så tråkigt.

- Nu ska vi jobba med matte! Så, para ihop er två och två, sa tant vänligt. Vi gjorde lydigt som hon sa. Jag var med Jane igen. De andra i tjejgänget var med deras ”ponny”. Det var bara Johanna som var utanför.

- Nejmen Johanna, du får vara med mig! bestämde tant. Mattelektionen gick vidare. Vi jobbade med klockan, igen. Vi fick lära oss hur många sekunder en minut hade. Sextio. Och hur många sekunder två minuter hade. Hundratjugo. En timme hade sextio minuter. En halv dag var sex timmar. En hel dag var tolv timmar. Ett dygn var tjugofyra timmar. Två dygn var fyrtioåtta timmar. Jag hade aldrig haft så roligt! Men när mattelektionen var över kallades vi i tjejgänget in till tant.

- Fick inte Johanna vara med er? undrade hon.
- Hon kallade oss tönt och barnrumpor! svarade Jane upprört.
- Ja, och vi vill inte vara med någon som säger så! tillade Kristina.
- Jaha... Jaja, jag får väl ta ett ordentligt snack med Johanna, suckade tant och skickade iväg oss.

Vi hade bara två lektioner så vi fick gå hem efter det. Min bror kom och mötte mig. Han hette Oskar och var den snällaste jag visste. Han var tjugo år och hade en egen lägenhet och en flickvän som han snart skulle gifta sig med. Men när jag mötte honom såg han inte ut som vanligt. Han hade mörka påsar under ögonen och var smalare.

- Oskar! tjöt jag.
- Hej Mirriam, svarade han trött och gav mig en irriterad blick.
- Hur mår du? undrade jag och granskade honom.
Han ryckte på axlarna.
- Mirriam, var bekymmersfri så länge det går, sa han bara och drog iväg mig hemåt.

Tänk om det hade hänt någonting? Jag kramade om hans hand hårt.
- Jag började i trean idag, berättade jag stolt.
- Jag gjorde slut med min flickvän idag, sa han mindre stolt.
- Varför? undrade jag förskräckt. Evelin, som hans flickvän, var snäll. Jättesnäll faktiskt. Jag gillade henne väldigt mycket.
- Jag kan bli hennes pojkvän istället! sa jag och Oskar skrattade, rufsade om mig i håret och drog in mig genom dörren.

Allt var som vanligt. Nä, faktiskt inte. Jag var stor nu. Större i alla fall.