jag är jägaren du är bytet.

Skriven av Dinna, 12 år.

jag är jägaren du är bytet''
löd den första raden i brevet. jag undrade vem fan som skulle ge mig ett sånt konstigt brev. inte direkt vad en vanlig high school elev brukar få såna lappar. fast kom igen! ''du är bytet o jag är jägaren'' vad var de där för menning. Ha.Ha. Vilket skämt va? jag suckade o la in lappen igen i mitt skåp. o vände mig om. där stod Tedd o Mick.
-vad vill ni''..? Sa jag argt. o slängde med håret.
-Violett? sa Todd
-har du någon Bh på dig? vi har undrat de hela dagen! sa Mick
-Vad fan mennar du.. sa jag o blängde på dom
-Komigen! du har ju rätt stora.. sa Mick
-Håll käften Mick sa jag o drämde igen mitt skåp, och knuffade undan Mick, o gick där ifrån.
Mot rekorn! hurra!! mumlade jag
Mick sprang mot mig. jag vände mig om.
-Mick! lägg av sa jag argt
men de var inte Mick. inte Todd heller. De var id#oten Marx.
-vad vill du nu då? sa jag irriterat
-Har du mens eller? sa marx o flinade elakt mot mig
-frågan är väll ''har Duuu mens'' sa jag o vände mig om o gick
jag hörde hur Marx skrattade. plötligt gick jag rakt in i något. eller snarare någon. killen jag gick in i ramlade över mig mot golvet.
ajj! muttrade jag när jag landade på de hårda golvet
killen reste sig inte. han tittade mig i ögonen o sa: tur att jag landade på dig!
jag gav han en fundersam blick, jag kände inte igen honom.
jag hörde hur Marx ropade: ejj garbben så när ni ligger vill du ligga överst? smart val! Haha!
-förlåt för att jag skämde ut dig! men flytta dig tack? sa jag mjukt
-vill du verkligen att jag ska flytta mig? sa killen
-verkligen! sa jag irriterat
-okej'' sa han o reste sig upp. och sen reste jag mig upp.
Nu var killen brevid mig. han viskade: Du är bytet jag är jägaren''.
jag skrek till o vände mig om. han var borta. jag kände hur blodet rann ner för min hals. o jag skrek. alla i korridoren tittade på mig. medans mitt blod forsade ner. de kom mer o mer blod. från andra ställen. o jag skrek. i mitt syn fällt längre bak kunde jag se killen.. o så blev allt svart...


***

jag vaknade i ett rum. inga möbler alls. de var mörkt. o kallt. jag frös.
jag huttrade till. jag satte mig upp... o väntade o väntade.. men ingen kom.. jag kunde höra dåva morrningar.. nu förstod jag.. jag var bytet dom var jägaren. jag grät inte. jag var inte ens rädd. jag kunde slåss.. faktiskt. tro vad du vill. men jag kan hoppa minst 4meter utan problem. kan springa helt normalt. jag var inte bra på¨mycket, men slåss. de kunde jag. jag var en j#vel på de. att vara snygg o kunna slåss, de går inte ihop så många vet inte det. plötsligt hoppade något på mig. jag slog iväg de. jag hörde hur de slog i väggen. alltså de måste vara ett trångt utrymme. okej. tänk nu! hur ska jag klara detta. inte ens kunna se sin motståndare. Fan?
-Jag är jägaren du är bytet sa en hes röst
-nej. lyssna noga nu sa jag allvarligt, jag är jägaren!
jag hoppade upp från min sittande ställning till en stående ställning.
plötsligt for saken på mig igen. jag skrek inte ens. jag var inte rädd heller. utan jag taffsade efter halsen på saken och försökte undan komma käftar. jag svettades. plötsligt kände jag halsen. Tror jag. värt ett försök tänkte jag, och knäckte de jag tror var nacken på djuret. och den blev liv-lös. o jag släppte den. o gick emot en vägg o letade efter ett dörr handtag.. men de fanns ingen dörr.. jag skrek..