Du är så söt

Skriven av Serafina Malmström, 14 år från Vendelsö.

Jag känner mig uppriktigt sagt fin idag, men det tycker dock inte Mathilda och hennes gäng. Mathilda har på sig en liten rosa klänning som knappt täcker rumpan, och så har hon strumpbyxor under. Mathildas bästis Tindra har på sig långa, smala jeans och en röd topp. Resten har jeans och rosa Adidas-koftor, som några jävla robotar.
"Heej Miranda", säger Mathilda sötsliskigt. Tindra och de andra fnissar. Jag ler ett falskt leende.
"Heej påå diig Mathilda", säger jag falskt. Mathilda drar i min mörkblåa blus.
"Tycker du den här är snygg eller?" fräser hon och knuffar mig bakåt.
"Tycker du den där ser snygg ut?" säger jag, drar i hennes rosa klänning och sen släpper den. Mathilda ser arg ut, men hon hinner inte göra något innan vår lärare Anna-Karin kommer in. Jag sneglar emot Jacob, killen jag varit kär i sen trean. Han har ryggen mot mig, men ibland vänder han sig om mot Mathilda, som sitter några bord bort ifrån mig.
"Nå", säger Anna-Karin, "nu kan ni ta upp era matteböcker."

Någon gång mitt under lektionen dimper en lapp ner på min bänk. Jag ser mig om så att ingen ser mig, och sen öppnar jag lappen. Det står "Du är så söt! Möt mig i städskrubben". Jag blir alldeles varm om kinderna och stoppar snabbt ner lappen i fickan. Jag kan knappt jobba matte för att jag är så nervös, så jag hinner bara göra fyra-fem mattetal innan lektionen är slut. Jag rusar in på toa, sköljer mitt ansikte och snyggar till mig lite, sen går jag till städskrubben. Korridoren där är helt tom, så jag slinker in i städskrubben utan att nån ser mig.

Städskrubben är mörk. Det finns ingen lampa, bara ljuset från korridoren lyser in genom ett gallrat fönster. Jag står där en kort stund sen ropar jag.
"Hallå?"
En främling träder fram ur mörkret, går förbi mig, låser dörren och går fram till mig.
"Hej sötnos", säger en välbekant röst till mig. Jacobs. Jag nästan jublar och börjar nästan gråta för jag är så glad. Jag kan urskilja hans ansiktsdrag i mörkret, han är snyggare än nånsin.
"Du är jättesöt, vet du det?" frågar han mig.
"Du med", säger jag. Han lutar sig fram och kysser mig, och det känns underbart. Snart börjar vi hångla, och han börjar knäppa upp varje knapp i min blus, tillslut kränger han av mig den. Sen ringer det in, då skyndar jag att sätta på mig min blus.
"Vill du ses i eftermiddag?" frågar han. Jag nickar, och han kysser mig.

Jag följer med honom hem. Han bor i ett stort flott hus, men har inga syskon, och hans föräldrar. Vi går upp på hans rum. Jag hinner knappt se hur det ser ut innan han kysser mig. Han knäpper upp min blus, trycker ner mig på sängen, drar av mina byxor, och tillslut ligger vi båda där, nakna. Han håller upp en sån där man hört talas om, som man sett, som man vet vad det är, men aldrig vågat tänka sig en.
"Vill du?" frågar han. Jag nickar.

Nästa dag har jag på mig blusen igen, trots att den är skrynklig och lite ful nu. Men det är som om mitt blod stannar när jag kommer in. Ser Jacob och Mathilda hångla vilt vid den tomma korridoren, där mitt skåp ligger. Mina ögon tåras, och utan att tänka mig för springer jag hem, med bara en tanke i hjärnan.
"Du ska få, din jävla svikare, du ska få!"