Att bli mobbad... (en dikt skriven ur hjärtat, typ...)

Ska jag berätta hur det är?
Ibland ord, eller slag.
Tro mig, jag vet
Att bli ned trampad?
Nej värre, tro mig det.
Det var en skoldag
Här i veckan
Jag gick till skolan
Pigg och glá.
Jag visste inte!
Skulle dom välja Mig?
Varför då?
Dom gick emot mig...
Jag blev rädd...
Urs... VARFÖR kom dom???
Ja, dom kom...
Tog tag i armen.
Lyfte upp mig, sa:
"Va f*n är det här?"
Jag är ngt... jag är inte skräp..
Det är inte någon...
Jag vågar ej gå in på tataljer...
Urs, nej, dom slog en, sa att jag var ful, och svag
Svag i armar
Svag i ben
Svag i sinnet...
Dom släppte mig, sa:
Ikväll kommer vi. Och dödar di
om du inte hjälper oss..."
Hjälper dom?
Med vad?
Tänkte jag.
"Hjälp oss, med godis"
Godis?
Stjäla??
"Ja, stjäla"
Nej, döda mig, nej, nej, nej.
Jag sprang min väg.
Även om jag ej vågade.
Skraj i armar, skraj i ben.
Sprang till skolan.
Kall av svett,
såg dom bakom mig.
Sprang hem.
Sprang in i rummet...
somnade sen.
Det blev kväll.
Skraj, sååå skraj.
I armar ben.
NEJ, ja gör det ej.
Sa till mamma, allt löste sig.
Fattar inget.
Blev så glad.
NEJ!
Blev, lessen, dán där på,
dom kom emot mig... mobbarna...
urs... nej...
Slog mig... sa till mig...
Jag sprang....
Föll...
allt blev svart.
Och jag blev.....