Frustration Jag lever i en värld, där två andra världar kolliderar
Ena halvan av mitt hjärta är fäst vid ena världen
Anra halvan är oigenkännlig, omöjlig att identifiera
Desperationen mångdubblas, helt allena jag bär den
Det är uppenbart att saker jag vill gömma, syns tydligast
I sinom tid kanske jag får svar på mina motstridiga frågor
Även i mina vackraste fantasier, känns värme kyligast
Det finns en liten chans att jag slipper dessa inre plågor
Så om jag ser djupt in i dina ögon och fäller en tår,
förstår du då att det är något jag begär?
Gör du då det du kan, för att föra liv i min själ?
Kämpar du då för allt du vet att jag är värd?
Tar du då min hand och leder mig väl
på mjuka vägar av silke, till en underbar värld,
där allt är uppbyggt i en harmonisk sfär?
Jag upplever stunder av lättnad, då jag är lugn i sinnena
Hur innerligt jag än försöker, lyckas jag inte behålla ron
Dag för dag förlorar jag oräkneligt mer av minnena
Tilliten till livet blir aldrig fulländad, ej heller tron
Det är otroligt hur livets dörrar enkelt öppnar sig
Jag har dock tappat lusten att vilja inse det
Förtvivlat ropar själen på någon okänd i mig
Med varje hjärtslag darrar jag av orolighet
Så om jag håller om dig hårt och aldrig släpper,
märker du då att jag behöver dig i oändlighet?
Inser du då att jag vill befinna mig i din närhet?
Förvandlar du då mina drömmar till verklighet?
Viskar du då i mitt öra att vi ska leva i trohet,
sammanfläta våra hjärtan med skinande godhet
och tillsammans uppleva livets skönhet?
Skriven av Gada Barzangi, 16 år från Stockholm. |