Bortslösad tid

I en liten ask som jag vikt själv lägger jag den. Tiden. Tiden som en cancer sjuk pappa ångrar att han spenderade på jobbet istället för tillsammans med sin 7 åriga son. Tiden som en överviktig pojke ångrar att han la ner på att spela dator istället för att spela fotboll med sina vänner. All tid som en misshandlad hustru stannar hos sin man, all den tiden lägger jag i min lilla ask gjord av vitt svanenmärkt papper. Även den tid som jag själv lagt ner på att hata lägger jag ner i asken. Om det är något som du ångrar så hamnar det också i den. All förspilld tid hamnar där tills asken en dag är fylld. Det finns ingen platts. Långsamt, långsamt lyfts locket och tiden strömmar ut. Nu är vi alla gamla. Vi sitter i våra gungstolar och drömmer oss tillbaka. Vi tänker på det där jobbet vi inte tog, den där festen vi inte gick på och på bästa kompisen som vi bara slutade prata med. Men helt plötsligt strömmar det in, en flod av tid. Vi reser oss upp ur gungstolen, tar ett djupt andetag och dyker ner i tiden. All den tid vi spenderat på att hata kan vi nu börja spendera på att älska.