M.G.P Nordic

Skriven av Emma , 12 år från Mölndal.

Jag stod framför all publik och musik började spelas.
Jag mindes, genom musiken, genrepet vi hade gjort dagen innan. Visst var jag nervös, men samtidigt kunde jag inte fatta att jag var här. I MGP Nordic, Melodifestivalen för Sverige, Norge och Danmark. Jag hade en jättebra låt som jag hade gjort själv. Den hette "Resa".
Jag satte igång och sjöng och rösten lät som solstrålar och regnbågar. Såhär bra hade jag inte hört mig själv sjunga någonsin, och nu passade det som ända tillfället. Jag tog några danssteg hit och dit som på genrepet och sjöng för allt jag var värd. Hela min klass satt i publiken, men jag sjöng för Dannys skull. Danny var en söt kille i min klass som jag ville imponera på. Om jag vann så skulle han bli kär i mig! Det var jag säker på! När sången tog slut ställde sig alla upp och applåderade. Även norrmännen och danskarna. Och förstors alla svenskar. Hela min klass, mamma och pappa och min lillebror och till och med min tandläkare var där.


– Takk så meget! Sa jag på norska och gick ut tillsammans med mina dansare. Hela jag strålade av glädje. Jag hade vågat.
I greenroom satt redan alla andra som sjungit innan mig. Jag tyckte ingen av dom var bra, men den som var bäst var en som hette Ylva Sörensen från Norge med låten "Älska dig".
Det som var bra var att hon spelade gitarr alldeles själv, men hon sjöng dåligt. Jag hejade till henne. Hon hejade tillbaka.

Det var sändning från greenroom och programledaren, som föresten hette Jossan, intervjuade mig:
– Hur känns det?
– Skönt att det är över! Svarade jag allvarligt.
– OK! Tror du att du skall vinna?
– Det är klart! Skrattade jag och höjde armarna.
– Eller hur?
– Ja!!!!!!!! Hördes det från publiken och alla applåderade.
– Jag tyckte att du var jättebra! Var det sista Jossan sa innan hon började intervjua en annan.
– Hur känns det? Sa hon till Ylva.
– Ja, det kenns greit, svarade Ylva.
– Bra! Tror du att du kommer att vinna?
– Selfklart!
– OK! Då går vi över till nästa bidrag, nr 6 från Danmark: "God Jul hele verden" av Hedvig Toresen.


Det applåderades och Hedvig kom in och sjöng.
Jag blev helt stum när hon började sjunga. Låten var superbra och hon spelade gitarr alldeles själv. Visserligen sjöng hon inte så rent, men efter låten var jag övertygad om att jag skulle komma tvåa.
– Takk så meget!! Skrek hon och studsade av glädje.
När hon kom in till greenroom så tittade jag ängsligt på henne. Hon tittade tillbaka.
– Jeg forstår at jeg er kempe bra og at alle er nervosa. Være ikke bedrovet når jeg vinde.
– Skrytmåns! Tänkte jag hånfullt. Jag gillade inte Hedvig.

Jag hade pluggat lite norska och danska inför den stora dagen och kunde nu nästan prata det flytande.

Bidrag nummer 7, 8 och 9 gick som en dans. Alla var superdåliga, men det här med Hedvig var fortfarande ett öppet sår. Kommer jag att vinna… eller inte? Ilskan klämde i mitt bröst… Åh! Åh, vad jag hatade den där Hedvig! Skrytigaste skrytmånsen i skrytvärlden!

– Medans ni där hemma röstar så får vi lite underhållning! Sa Jossan, och en föreställning med dansare och akrobater visades. Akrobaterna hoppade och dansarna dansade runt omkring och en artist kom upp ur en lucka ur golvet.
– Knasigt! Sa Ylva som plötsligt satt bredvid mig.
– Kan du svenska? Undrade jag häpet, när jag samtidigt kom på att jag kunde norska.
– Om du kan norska så kan väl jeg svenska! Svarade Ylva.
– Det heter ”jag” på svenska. Inte ”jeg”. Påpekade jag.
– OK! Då vet jeg… jag det, svarade hon och knuffade till mig och frågade:
– Vill du lere mig svenska?
– Ja! Det skulle vara jättehäftigt! Uppropade jag. Det heter föresten lära.
– OK! Jag vill hemskt gärna, lära, mig svenska! Bra att du seger till mig!
– Säger heter det!
Vi fnissar hysteriskt, tills att Ylva berättar om sin adress, och att vi kunde träffas någon gång.


– Nu har vi fått resultaten! Säger Jossan när det hade gått en halvtimme till.
Spänningen steg när hon rev upp kuvertet. Jag och Ylva höll varandras händer. Hennes hand var iskall och hon skakade av nervositet.
– Trea är en låt från Norge: Ylva Sörensen med låten ”Älska dig”.
Ylva såg besviken ut.
– Tvåa är en låt från Sverige: Jonna Klaesson med låten ”Resa”
Jag stelnade till. Jag hade rätt! Jag kommer att förlora mot dendär fjompan Hedvig!
– Etta är en Dansk: Hedvig Toresen med låten ”God Jul hele verden” Grattis, Hedvig!

Jublet hade precis börjat när hon såg förbryllad ut, och tystade ned publiken igen. Det verkade som om hon fick ett viktigt meddelande från kontrollrummet.
– Javisst!... OK! Det har blivit ett fel i räkningen. Jonna Klaesson kom etta och Hedvig Toresen kom tvåa!
Först blev det tyst, sedan var det någon som sakta började klappa händerna och fler och fler hängde på. Tillslut så blev det ett jättejubel.
Jag såg Danny, och han såg på mig. Vi log mot varandra och jag kommer aldrig att glömma hans leende. En flodvåg av glädje, lycka och Glädje igen med stort G, sköljde över mig. Det kan man kalla gränslös kärlek!


Kramiz: Emmizen