orkar inte mera!

Jag är ledsen
Jag vill bara försvinna.
Ingen förstår mig.
Jag vill bara bli lycklig
en ändaste gång.
Men här är jag instängd
förevigt.
Det är som en tunnel
utan ett slut.
Det är som en grop
utan en öppning.
Det jag fruktar är här.
Jag kommer aldrig ifrån det.
Det är som att vandra
på en väg som aldrig slutar.
Där ingenting händer.
Där ingenting blir bättre.
Där ingen står
på min sida.
Hur skall jag någonsin komma ut?
Hur skall jag någonsin komma över det?
Kommer det över huvud taget
få ett slut?
Jag är ensam.
Ingen bryr sig om mig.
Nej, nu måste jag komma ut!
Jag tollererar inte det här.
Jag må vara svag,
men jag skall klara det!
De skall inte få tränga ner mig så här.
Eller nej.
Varför överdriva?
Jag har inte en chans ensam.
Jag måste få några
på min sida.
Det blir en lång väg.
Som en väg
som aldrig slutar.
Som en grop
utan en öppning.
Som en tunnel
utan slut eller ljus.
Jag vill bara bli lycklig
en ändaste gång.
Men här är jag instängd,
förevigt.