Livet är en gåta

Skriven av Ida , 10 år från Åland Finland.

Jag, 11 årigiga Katrin Sjöblom går till bussen, jag ökar takten, lite snabbare, klumpen i magen växer snart käns det som att ha en gigantisk sten i magen, där går hon, Miranda Svensson! snart kommer dom jobbiga frågorna :
-Ska inte du köpa en ny skolväska snart?(små "döljda" skratt hörs)
-Snygg jacka! var har du köpt den?nu kommer frågan!Tycker hon verkligen det!
-Tack! det är mammas gammla:)
-Det ser man väärkligen INTE ! fniss i bak grunden.
kommer inte bussen snart??
jag försöker dölja mina tårar, DET LYCKAS! tack gode gud för mina glasögon!

Äntligen kommer bussen !Stiger på, men tappar busskortet, Miranda låtsas trampa på det och hon går före, men det ser inte Hasse (busschauffören, Mirndas farbror)
-Men Hasse kör nån gång då!ropar miranda!
-jag ska bara vänta tills den här flickan har stigit på!säger Hasse, ingen panik vi har föresten ingen brådska!
jag stiger på, Klarade den här dan!

Nu i är jag här igen! men nu är jag den nya sångerskan Katrin Sjöblom, jag skrev en sång när jag var 12 och fick ett kontrakt!
Tack Miranda Svensson(nuvarande arbetande på en cyckel fabrik)

H. Katrin Sjöblom