Våår!

Det regnar på mitt röda paraply,
jag hatar regnet Usch och fy!
Det läcker in i skorna,
och strumporna blir våta.
I hagen råmar korna,
det är så man vill gråta!
Jag släpar mig fram på vägen av lera,
det känns som solen inte lever mera.
Men plötsligt som om nån däruppe hört min bön,
upphör det att regna och solen lyser skön!
På björkens krönkta grenar, droppar regnpärlor ner,
nu struntar jag i skorna, jag bara går och ler.
I den stora sjön speglar solen gyllengul,
och jag tar av mig jackan, som är urtvättad och ful.
Våren är här, det känns i hela min kropp,
Jag tittar upp mot björken och ser årets första knopp!