kanske har det något gott med sig - Ödets ironi

hur ska jag någonsin förstå hur någon någonsin kan göra så. det var så mycket mer än vänskap du förstörde. det jag så sakta byggt upp, ett självförtroende, att våga lita på nån. det förstörde du så himla snabbt igen. med bara några ord, så var allt borta sen. visst var jag inte perfekt, men e du det då? att såras så. att känna så. jag visste inte att någon kunde göra det. inte förens du sa dessa orden. första gången det hände mig va för flera år sen. men jag förlät. jag fattar inte att det kan hända samma person flera gånger. måste vara ödets ironi. men ni som fått mig att känna så, kommer ni någonsin att sraffas? för det är faktist allt jag vill. att ni ska känna den sorg jag känner. känna hur ont det gör så att ni förstår hur fel ni gjorde.visst e det barnsligt men jag vill ha hämd för det ni har tagit från mig...
men jag kommer igen. är starkare nu. kanske det har gjort mig starkare. att erat svek har fått mig att inse hur fel det kan bli. det har fått mig att mogna. att växa. att hitta mig själv lite mer. så det hade kanske något bra med sig iallafall. nu, i efterhand kan jag bättre se de fel jag gjorde. och fast jag ibland saknar det som va och önskar vi fortfarande va vänner så kan jag ingenting ändra. och det har nog blivit bättre nu. jag har kanske lärt mig att ta saker lite mer som det kommer.se livet lite som en väg. enkrokig och på vissa ställen fruktansvärt dålig väg men fortfarande en väg. ibland går den utstakat som en oändlig sak men så plötsligt svänger den och det blir krokigt som bara den och du blir alldelse spyfärdig. men då rättar den ut sig igen. så även om det för ögonblicket känns väldigt svårt så blir det alltid bättre. kanske inte som det var förut. men det blir så som det är förutbestämt.